Jag har insett att jag är en riktig känsloätare.Jag använder mat till tröst och lugn, när jag blir rastlös, orolig och ledsen. När jag känner mig sviken, kränkt och missförstådd. Jag använder mat för att straffa mig själv - på det sättet att jag fortsätter att äta dåligt om jag börjat äta fel. Jag äter när jag är arg och besviken på mig själv. Jag kan känna både en kick och ett lugn av mat. Både kicken och lugnet är kortvarigt.
Precis sådan är jag. Eller har i alla fall varit. Just nu har jag balans och kontroll, men utan det, vem vet... Just bestraffningsdelen känner jag igen. Och den korta lindring som maten ger...
SvaraRaderaHemskt men det går att få kontroll.
Jag är också rätt lika.
SvaraRaderaÄta för att döva känslor eller för att förstärka glädjekickar har jag gjort i flera år nu, men jag börjar bli bättre i takt med att mitt välmående stabiliserat sig och jag fått lite bättre rutiner.
/cecilia
känner igen mig! Sorgligt... Vi måste hitta andra sätt att tackla alla känslor.
SvaraRaderahej hej fin blogg :) är du intresserad av kost,viktnedgång & träning LÄS MIN BLOGG : lowcarbdiets.blogg.se
SvaraRadera