Mitt långa långa uppehåll från gymmet är brutet. Jag tog mig dit idag. Jag tycker alltid att det är "pinsamt" första gången jag ska dit efter ett långt uppehåll. Det är fånigt och självcenterat jag vet för logiskt sett förstår jag att instruktörerna och andra motionärer inte bryr sig om om jag är där eller inte, men ni vet, jag vill vara bäst, karaktärsfast och målmedveten och ett långt uppehåll från gymmet blir ett väldigt konkret kvitto på att jag varken är bäst, karaktärsfast eller målmedveten.
Att jag slutligen tog mig dit berodde egentligen på ett gräl eller på att jag kände mig kränkt och förbannad. Hade den där känslan jag skrev om tidigare att jag ville springa för att snabbt bli trött. Skillnaden idag varr att jag använde känslan och gjorde något konstruktivt. Trots gassande sol och bästa sommarväder packade jag gymväskan av ilska och frustration. Väl på gymmet var jag helt ensam, det var superskönt att vara ensam med tanke på ringrostigheten, men konstigt nog var jag inte så ringrostig som jag trott att jag skulle vara utan allt flöt på bra och jag hade inte tappat nämnvärt i styrka så nu är det bara att köra på. Det fungerade också utmärkt emot ilskan.
Jag har också bestämt mig för att idag åt jag min sista godisbit. Jag är egentligen emot förbud men idag har jag kommit fram till att jag inte alls tycker det är gott. Det ger mig en kick, men sedan obehag och leder mig in i onda spiraler. Jag vet att min kropp inte behöver godis och att jag tidigare klarat mig utan det i lååånga perioder. Anledningen till beslutet är som jag skrev ovan att jag inte ens gillar det längre, det inte är värt priset och att jag känner igen mig själv i mina klienters situation fast det i deras fall handlar om alkohol, narkotika eller spel.
Imorgon är det promenad som gäller och sedan ska jag fundera på mina affirmationer och påbörja en "visionboard" som Cinderella tipsade mig om.
Vad bra att du gjorde något konstruktivt av känslorna och inte lät dem dra ner dig ännu längre ner.
SvaraRaderaJag tog två bullar nu i kväll, alldeles innan jag gick ut på en power walk på drygt 6 km så de är nog redan förbrukade.
Härligt :-) Du är så duktig! Kram, pernilla be
SvaraRaderaVarför tvinga i sig godis om det inte ens är gott ;)
SvaraRaderaOch du, vi duger även om vi inte alltid är "bäst".
Målmedvetenhet är bra, bara vi sätter rimliga mål.
Jag har svarat på detta om trötthet i ett nytt inlägg i min blogg idag,hoppas du kan få några tips där.