Arg på utmattningsdepressionen
- arg på att återhämtningen går så långsamt.
- arg på att jag inte kan göra det jag vill.
- arg på att den satt mitt liv på paus.
- arg på att jag inte kan använda min kompetens till fullo.
- arg på att den tagit ifrån mig förutsägbarhet och självbestämmandet.
- arg på att roliga saker dränerar mig på energi och gör mig fysiskt och psykiskt försämrad.
- arg på att det kommer ifrån att jag kämpat och gjort mitt absolut bästa för att vara självständig, låta mitt funktionshinder få så liten påverkan som möjligt och göra ett bra jobb.
- arg för att det tagit ifrån mig närheten till de hjärtliga spontana skratten.
- arg för att den enorma tröttheten tar kontrollen över tankar, beteenden och beslut.
- arg för att det förändrat min personlighet.
- arg för att det kanske aldrig kommer att gå över.
Nå ja nu har jag fått skriva av mig lite frustration som jag känner idag och har känt de senaste dagarna. I morgon är en ny dag och jag tänker ta kontrollen över tröttheten, mina tankar, känslor och beslut över mat och motion.
Bra att du kan sätta ord på dina känslor! Det går långsamt men precis som vanligt blir det aldrig igen. Lite överkänslig för stress kommer jag alltid att vara, och jag måste planera in tid för vila för att orka. Men det viktigaste just nu är att du litar på dig själv och att det ska bli bättre så småningom. Går du runt med den oron tar det onödigt lång tid. Våga prova, backa om det inte funkar, prova igen senare. Då blir återhämtningen mätbar och du begränsar inte ditt liv i onödan.
SvaraRaderaStyrkekram, Pernilla be
Vem skulle inte känna sig arg om man drabbats av detta, jag hade också gjort det. Men Pernilla har ju erfarenhet själv så hon har nog rätt i att det är viktigt att lita på sig själv och att det går åt rätt håll ändå.
SvaraRadera