Du är inte frisk från din utbrändhet och du kommer nog alltid behöva arbeta med det som en nykter alkoholist. Ja den domen fick jag av min psykolog idag. Hårt men säkert väldigt sant och viktigt att tänka på.
Jag satt nämnligen och berättade om hur jag tycker att jag gått tillbaka i utvecklingen i samband med att jag börjat arbeta. Skillnaden nu är jag kan sätta ord på vad som händer och att jag har vissa verktyg som jag kan använda mig av.
Hon trodde också att eftersom jag varit så sjuk så har min kropp blivit väldigt känslig för intryck och situationer som liknar dem som gjorde mig sjuk. Som vid posttraumatisk stress. Det kan vara orsaken till att vissa symptom återkommit trots att det inte är stressigt. Automatiskt inlärt. Två tydliga saker är att jag blivit rädd för att bli för trött och att jag är rädd för att inte kunna sova. Jag är också expert på att stänga av kroppens signaler, något som jag måste vara extra uppmärksam på eftersom det var det som ledde mig ner i träsket. Jag tycker att jag har lärt mig mycket och förändrat mycket men kärnprolemet återstår och trots att jag kan se orsakssamband saknar jag där fungerande åtgärder nämligen; hur ska jag minska mina egna krav på mig själv?
Det torde vara hårt att få höra sådant även om man kanske är på fullt på det klara med saken. Man hoppas väl på ett magiskt piller eller ord som trollar bort det svåra. För gott.
SvaraRaderaAtt tolka kroppens signaler, är det något du vill berätta mer om? Jag tror inte jag är fullfjädrad på det, det finns säkert massor att bli mer på det klara med.
Tyvärr är det nog så. Det är min erfarenhet i alla fall. Hjärnan har upptrampade stigar och hittar lätt tillbaka. Jag fick själv två "återfall" med kortare sjukskrivning, men jag såg symtomen i tid. Jag kommer aldrig klara stress som jag gjorde innan, men det är inget jag saknar för det var osunt. Träningen har höjt min stresströskel, men jag är fortfarande noga med att vila och sova mycket. Det tar tid att vänja sig vid att jobba igen. Men det går. Du måste lita på att det går, du måste ha tillit till dig själv. Låt det ta tid, pressa inte dig själv för hårt. Var glad för alla framsteg du gör, och försök acceptera att vissa symtom kommer och går. Då försvinner de snabbare. Blir du rädd blir det bara värre.
SvaraRaderaKram, Pernilla be
Varför gå in i väggen bara en gång när man kan göra det igen?!? Så var det för mig i alla fall.
SvaraRaderaFortfarande idag, fast jag nu är hemma på heltid, behöver jag planera så att jag inte gör för mycket på en och samma dag.
Vi hade middagsgäster i fredags, hela lördagen gick åt till att vila.
Jag har bl.a funderat på varför jag gör olika saker, är det för att jag mår bra av dem eller för att jag tror att andra mår bra om jag gör dem?
Vi som har höga krav på oss själva behöver fundera på varför! Förmodligen är det för att vi vill duga, vara omtyckta etc. Jag fattade inte vad jag höll på med förrän panikångest bröt ut!
Ser i din mål-ruta vad du vill, och kan inte låta bli att ställa en lite provocerande fråga, i alla välmening, vad är mål och vad är medel i den? Ibland tycker jag det är nyttigt att fundera lite djupare och kanske det tänds ett aha-ljus ;)