På måndagarna har vi gemensamt förmiddagsfika på jobbet. Enligt ett rullande schema bjuder vi varandra och jag måste säga att det oftast är väldigt generöst framdukat. I vanliga fall brukar jag ta en smörgås med bra pålägg och alltid hoppa över det söta. Nu är jag ju med i sockerutmaningen och har bestämt mig för att avstå socker och mjöl under 3 veckor. Jag hade därför planerat att bara ta något pålägg på fikat idag. Till saken hör att jag aldrig brukar vara hungrig redan då eftersom jag står mig bra på min frukost. Åter till dagens fika, jo då hamnade jag framför hon som bjöd på fikat i kön och tänkte; nej jag kan inte bara ta pålägg det känns dumt, ohyfsat. Jag tar den minsta brödbiten jag kan hitta men jag ville egentligen inte äta brödet inte värt att starta något sug för den lilla kanten. Jag tog också en bit brieost och två skivor paprika. När jag gick till bordet kände jag mig missmodig och lite som ett offer med tankar som; typiskt att det skulle bli såhär. Men jag tänkte om, varför skulle jag äta något som jag inte vill för att tillfredsställa någon annan? och varför skulle hon bry sig om jag åt en pytteliten kant eller inte? Jag lämnade brödbiten och åt upp brieosten och paprikan. Det kändes väldigt bra efteråt.
Så har jag också börjat tänka: vems hälsa kommer först, min eller din? Bra där, härligt!
SvaraRadera