Jag har lyssnat en del på podcast från OA (anonyma överätare) den senaste tiden och dagens avsnitt handlade om skillnader mellan matplan och diet. Då sa en gäst i programmet att bantning är en period av depression följt av en viktuppgång. Tänkvärt tycker jag. Jag håller inte helt med för om den är framgångsrik får jag positiv feedback och mår bra men om bantningen inte är framgångsrik, när resultaten uteblir eller försvunna kilon ständigt återkommer ja då är det verkligen huvudet på spiken. Min förra och enda framgångsrika bantning gick som på räls från start till mål men väl i mål föll jag dit på bröd och godis - PANG - alla kilon plus mycket mera tillbaka och jag hamnade i mitt livs största kris. Som förmodligen hade börjat gro långt innan.
Tror inte vi ska se det som att vi är i mål när vi når vår målvikt. Om man ser löpare som springer över målsnöret framför sig så är det ju tydligt hur de stannar upp, pustar ut och sedan lämnar löparbanan.
SvaraRaderaVi ska stanna kvar! Vårt nästa mål blir ju att hålla den vikt vi uppnått. Vi är kvar på banan men springer inte lika fort bara :)
Det är precis så jag tänker nu men jag hade inte den kunskapen om mig själv och min sårbarheter och behov som jag har nu.
Radera