....att sätta diagnos på mig. Jag ÄR beroende. Det fick jag höra igår när jag fick återkoppling ang sockerberoende. Det hon pratade mycket om var att det är samma beroendesjukdom som kan ha olika utlopp. Tur att jag valt att inte dricka alkohol. För mig är det inte ett dugg förvånande. Jag har förstått det länge men det har hela tiden funnits hopp om att jag ska kunna äta lite och klara detta SJÄLV. Trots att det inte är någon nyhet är det ändå läskigt. Ledsamt. Men jag vet att jag vill det här. Jag behövde de här åren av insikt. Det kommer att bli bra.
Jag tror att det kan vara viktigt att få en diagnos, om inte annat för att man ska kunna släppa skammen och känslan av att man alltid misslyckas när man försöker på egen hand. Jag tycker du är stark som tagit hjälp. Hur har du tänkt gå vidare nu? Ska du fortsätta med stöd från henne du pratade med? Kram
SvaraRaderaAtt komma till insikt är ett första steg för att kunna ta itu med problem. Lycka till framöver!
SvaraRaderaNu när du fått diagnosen blir det lättare att få hjälp och då behöver du inte klara det själv längre oavsett om du vill eller inte. När du behöver stödet finns det där.
SvaraRaderaKramen den varmaste