Beroende?

Det går inte bra nu. När jag läste Minendies inlägg och kommentarerna hon fått kände jag att jag också måste göra en bekännelse. Om bloggen ska vara till nytta måste jag vara ärlig. I samband med att jag blev förkyld följde jag inte mina vanliga rutiner. Det var väldigt gott med rostade mackor. Jag åt inga mängder men det räckte. När jag vägde mig på måndagen fick jag en chock. Jag hade gått upp MASSOR. Det kändes hopplöst. Jag började tycka synd om mig själv och fick tankar som ska jag aldrig kunna äta normalt?. Nu har det gått en vecka och jag är inte tillbaka. Jag har klarat någon dag hit och dit men igår åkte jag dit igen på smeten när jag bakade. Tänker mer och mer på det här med sockerberoende. Känner igen mig mycket i både beteende och symtom. Jag vill så gärna äta normalt. Alltså alla typer av mat fast i liten mängd utan småätandet. Måltiderna är inte mitt problem utan det är allt det andra. Det som jag inte låtsas om och det som ingen ser. Alkoholisten vill också dricka normalt. Få det att fungera med ett socialt drickande, bara ett glas på lördagen. Det är jobbigt att inse att det inte går. Tänk om jag behöver inse att jag för alltid behöver anpassa min kost för att inte må dåligt. Om jag faktiskt måste inse att sockerberoende finns och att det gäller mig. Hur det än är har jag ägnat en stor del av min tid åt att söka information om sockerberoende IGEN. Jag har också sett att både OA och FAA (självhjälpsgrupper för matberoende) har telefonmöten man kan delta i när det inte finns möten på hemorten.