I mitt fall tror jag mycket handlar om att våga släppa fram mina känslor i stället för att tro att jag är duktig om jag inte visar oro, ilska sorg etc. Nu behöver jag stå ut med känslorna och hitta mer konstruktiva sätt att hantera, lindra dem.
Jag hamnade aldrig med handen i godisskålen varken under onsdagskvällen/natten eller igår och det är jag stolt över för igår var det verkligen en kamp timma för timma.
Usch vad otäckt! Men samtidigt intressant att du såg kopplingen till oron och godiset. Klart du ska vara stolt över dig själv!
SvaraRaderaMen gu så fruktansvärt. Verkligen strongt av dig att stå emot!
SvaraRaderaFy, så obehagligt! Jag vet precis hur du tänker. När något är svinjobbigt slår reptilhjärnan in. Det som funkat förut (socker) är det man vill ha som lindring. Men det går att "lära om". Jag har lärt mig att löpning är ett effektivt sätt att "fly" från jobbiga känslor. Så när det är händer något jobbigt tänker jag numer direkt " jag måste ut och springa". Och det hjälper lika bra! Och man slipper dåligt samvete och kan känna sig 100 procent nöjd! Och svårigheter känns alltid lättare efter att jag sprungit.
SvaraRaderaKram, Pernilla be
Usch så hemskt!
SvaraRaderaVad duktig du är som inte tar till godiset som tröst. Det är ingen tröst, det är bara en tillfällig känslobedövare.