Nu tar jag en dag i taget

Tack för era tankar kring mitt inlägg om beroende. Egentligen struntar jag i orsakerna till att jag inte riktigt får till det när det gäller viktminskningen. Om mina återfall beror på att ett fysiologiskt beroende vet jag inte och kommer kanske inte heller att få veta men jag kan ju se att mitt förhållande till mat inte är friskt:
* jag kan tänka väldigt mycket på mat både det jag får äta och det jag inte ska äta.
* jag smyger och ljuger - gillar inte att äta offentligt.
* jag kan välja att avstå från social samvaro till förmån för ätandet.
* jag äter mer än jag vill och har bestämt mig för.
* jag kan fortsätta att äta trots att jag blir äcklad eller mår dåligt på annat sätt.
Mm mm ... Detta gäller främst socker och andra snabba kolhydrater. Jag överäter inte vanlig mat. Att komma till rätta med detta är viktigare än att nå en viss målvikt.

Idag vägde jag mig och tog mitt midjemått. Den bistra sanningen är att jag nu väger lite mer än i början av året och det är verkligen SKRÄP. Jag vet att det säkerligen är mycket vatten men det är ändå inte ok. Jag försöker trösta mig med att jag kanske behövde erfara detta. Jag har bestämt mig för följande:
* Jag ska väga och mäta mig nästa gång 1/11.
* Jag ska göra mitt bästa av varje dag och bara tänka en dag i taget.
* Jag ska tänka att jag inte tål socker och vetemjöl. För även om jag inte tagit något test som visar det, visar ju min verklighet att jag inte gör det.
* Jag ska fokusera på att äta bra mat bestående av protein och fett. Kolhydraterna ska komma från grönsaker och bär i möjligaste mån.
* Mat äts endast sittande till bords.
* Vid felaktigt matintag eller beteende bryts det omedelbart med en förlåtande attityd mot mig själv. Det finns inga förstörda dagar.
* Jag ska föra en matdagbok men inte väga, mäta eller räkna kalorier.
* Jag ska ta hand om mig själv och mina känslor. Leva nu.
* Jag ska arbeta med kursmaterialet "Tänk dig smal".