Min vår blev inte alls som jag tänkt mig. Jag trodde att januari skulle bli min sista omstart och att jag skulle nå min målvikt till sommaren. Nu är sommaren här och jag har inte nått mål, inte halvvägs nej knappt, till första vätskekontrollen - när jag tittar på siffrorna på vågen, måttbandet, min kondition och mina motionsvanor. Men jag har märkt att det hänt så mycket annat i mitt liv som jag tror är av stor betydelse för att tillslut nå mitt mål.
Jag har börjat förlåta mig själv för att jag ätit mig upp till dagens vikt trots att jag alltid lidit av att vara överviktig och under ett år kämpade stenhårt för att uppnå min målvikt, en vikt jag inte trodde var möjligt för mig eftersom jag alltid sett mig som tjock. Jag nådde den och mådde underbart. Ett tag. Jag börjar nu kunna förstå, acceptera och förlåta varför jag tröstätit mig upp i vikt igen och inte lyckades behålla min underbara lätta vikt.
Jag börjar kunna vara ärlig mot mig själv och andra när det gäller mitt ätbeteende. Jag ljuger inte för mig själv och andra längre om varför jag gått upp i vikt, men jag skäms för mina lögner.
Jag jobbar på att mat ska bli njutning istället för ångest.
Jag har blivit snällare mot min kropp och min själ, vilket gör att jag känner det som angeläget att det ska handla om just hälsa och harmoni. Inte svält, pulverdieter, stenhårda träningsmål, dåligt samvete och ångest. Jag försöker att ha tålamod med mig själv samtidigt som är jag fast beslutsam om att nå mitt mål för jag vet att det är bäst både för kropp o själ.
Jag tror att det är viktigt att bli vän med sig själv, och som du skriver, förlåta sig själv. Man kan gå ner i vikt men för att behålla den behöver man nog komma överens med sig själv och förstå orsakerna bakom vikten. Jag har själv kämpat mot vikten så länge jag kan minnas men känner nu att jag börjar acceptera mig själv. Det är befriande, jag vill fortfarande gå ner i vikt men viktigast är att jag mår bra. Kämpa på!
SvaraRaderaTack för din kommentar i min blogg. :)
SvaraRaderaJag känner igen mig i det du skriver och jag håller med minendie om att det är viktigt att göra upp med sig själv och inte hysa känslor som skuld och skam.
Stor kram på dig!!
Tålamod är viktigt, men framgångar är också viktigt för framgångar föder framgångar. Även om det bara är ett pyttelitet minus varje vecka så får du kvitto på att du är på rätt väg. Förlåta dig själv måste du givetvis göra, du har ingen skuld i att det blivit som det blivit. Periodvis har man inte tillgång till alla sina resurser, och det måste man acceptera. Du klarar detta! Sen får det ta den tid det tar.
SvaraRaderamvh//pernilla be