JAG VANN!!

Ja för det första vann jag över det eländiga ballerinakexet. Det blev en kopp te och ett ägg istället. En av de största skillnaderna mellan den här viktresan jämfört med min förra är att jag nu tvingas omge mig med massa saker som jag inte vill eller ska äta. Min sambo är en större sockerråtta än vad jag varit och han är inte beredd att ändra på det. När jag gick ner i vikt förra gången bodde jag själv och hade därför aldrig sådana saker hemma, inte ens bröd. Så när vänner kom på besök fick de äta mina tillåtna saker. Jag tror detta är både positivt och negativ. Negatiovt för att jag ständigt måste kämpa emot frestelserna. Positivt för jag lär mig förhoppningsvis tackla frestelserna bättre och bättre med tiden. För som jag ser det kommer jag aldrig kunna äta som min sambo igen.

Min andra seger är att jag tillslut kom ut på min promenad trots massa strul, jag övervägde starkt att skjuta upp promenaden till morgondagen ett flertal gånger. Min sambo skulle nämligen hämta en kollega i stan tidigt i morse, när han kom upp hade han väldigt ont i huvudet och bad mig åka till stan istället. Jag ville egentligen inte eftersom jag just då var redo att ge mig ut på min morgonpromenad, hade laddat med en kopp grönt te och bra musik i lurarna. Hur som helst gav jag med mig. Orkade inte argumentera, så jag hällde i mig ett glas naturell yoghurt och åkte till stan. Under bilresan grubblade jag över hur jag skulle göra med promenaden. Klockan hade sprungit iväg. Skulle jag strunta i promenaden, äta frukost före eller ta en kortare promenad. Bestämde mig tillslut för att gå direkt, när jag precis skulle gå slutade min mobil att fungera där jag har musiken och tidtagningen. Ville återigen strunta i promenaden... men...jag vann över mina egna tankar. Jag kom ut, 2,99 km på 51 min. Kortare idag än igår, men när jag kom hem var jag på mycket bättre humör och den försenade morgongröten har nog aldrig smakat så gott.