NÅGOT PIGGARE

Hjälp vilket bakslag i utbrändheten jag haft de senaste dagarna. Det är konstiga saker som kan utlösa min stresströskel märker jag. Just nu mycket tankar om framtiden. Igår var jag på ett möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Mötet gick inte dåligt men det påverkar mig ändå väldigt negativt. Allt kommer ikapp. Jag har gjort allt hela mitt liv för att slippa sådana möten, när jag nu behöver deras hjälp känns det som ett enormt misslyckande och det som stör mig är att handläggarna verkar tycka att mitt funktionshinder gör det självklart att jag behöver deras hjälp men det är ju inte mitt funktionshinder som lett mig dit utan min utbrändhet som för mig nu är mycket större handikapp än mitt grundfunktionshinder. Just nu tillåter jag mig själv att vara förbannad över det för att det känns som om det aldrig kommer att släppa greppet om mig. Det är lockande att Just nu känns att återvända till mitt gamla jobb på heltid och låtsas att detta aldrig hänt. MEN jag vet ju innerst inne att det inte är något hållbart alternativ.

Idag är tröttheten lite mindre men den inre stressen stor egentligen utan förklaring. Jag höll på att bli tokig när jag skulle handla idag. Det var jättemycket folk, trots att klockan bara var 12. Men jag klarade det och jag har INTE använt ätande som tröst eller stressreducering och det är en superskön framgång. Jag väljer att inte träna idag heller utan jag vilar mig i form inför vägningen imorgon J . Det ska bli spännande eftersom jag denna vecka inte tjuvvägt mig en enda gång.  Det blev inte vila utan det blev cykling!! Jag ändrade mig och kom på att jag skulle testa om min inre stressmotor lugnade sig om jag fick jobba hårt fysiskt och jag tror att det var ett bra val, jag har ju hela kvällen på mig att ligga i sängen och vila.