Förlåt

I programmet som jag nu arbetar i för att hantera mitt sockerberoende är det en viktig del att göra upp med saker som ligger och skaver. Jag ska be personer som jag "skadat" om förlåtelse. Detta är jobbigare än vad jag tänkt mig och att jag tycker att det är så jobbigt stör mig. Jag vill känna att det är självklart att försöka gottgöra sådant som jag ställt till, men så självklart är det inte alltid tyvärr. För att klara detta har jag bestämt mig för att försöka ta ett samtal per dag. Något som slagit mig är hur skönt det känns när den andra bara tar emot förlåtelsen utan att argumentera emot eller förminska händelsen. Detta ska jag försöka minnas och ta till mig själv. Ett enkelt tack betyder så mycket.