Ikväll ringde jag in till oa:s telefonmöte igen. Jag känner fortfarande ett motstånd gentemot telefonmöte som form. Jag tycker telefonsamtal är svårt och ännu svårare blir det vid gruppsamtal där jag inte känner personerna. Trots motståndet är jag oerhört tacksam över att dessa möten finns. Här i min lilla stad finns inga liknande livemöten. Känslan av att dela detta med andra är stort. Det är fortfarande lika förvånande att andra tänker, känner och gjort som jag. Förvånande är också att det handlar så lite om mat och ätande. Det handlar om känslor, tankar, relationer, personlighet, rädslor, karaktärsdrag, förändring, meningsfullhet, andlighet och hopp.
Det låter intressant. Hur går det till? Pratar man hur som helst, den som vill eller måste man signalera på nåt sätt att man vill ha ordet?
SvaraRaderaDet är en person som leder mötet och följer en förutbestämd mötesordning. Alla som vill får presentera sig. Mötedledaren frågar om någon vill berätta om det "ämnet". Den som vill prata säger sitt namn.
Radera