Det var inte svårt....

....att sätta diagnos på mig. Jag ÄR beroende. Det fick jag höra igår när jag fick återkoppling ang sockerberoende. Det hon pratade mycket om var att det är samma beroendesjukdom som kan ha olika utlopp. Tur att jag valt att inte dricka alkohol. För mig är det inte ett dugg förvånande. Jag har förstått det länge men det har hela tiden funnits hopp om att jag ska kunna äta lite och klara detta SJÄLV. Trots att det inte är någon nyhet är det ändå läskigt. Ledsamt. Men jag vet att jag vill det här. Jag behövde de här åren av insikt. Det kommer att bli bra.

Träningsvärk

Nu har jag träningsvärk i benen och vanlig värk i fötterna. Jag har inte tränat utan bara rört mycket på mig idag. Först borstade jag sex hästar sedan har jag varit med på körkursen som vi har här på gården, till sist blev det vandrande på julmarknad. Det var mysigt och jag klarade mig ifrån att köpa godis. Jag fyndade en mössa. Jag brukar vara väldigt velig när det gäller inköp men när det gäller mössan kände jag bara "den här ska jag ha " och jag känner mig riktigt nöjd.

Tystnad

Jag har inte haft någon inspiration till bloggen. Det har varit mycket att göra både roliga och jobbiga saker. Jag har också haft massa känslor som jag behövt få bearbeta själv. Ikväll börjar På spåret. Det tycker jag är kul. En bra start på helgen.

Utmaning

Idag ska jag göra något som verkligen går utanför vad jag vanligtvis gör. Jag ska vara hårmodell. Men först lite vanligt arbete.

Frågor

Nu är allt ifyllt och ivägskickat. Jag har bestämt mig, jag vill gå vidare och ta emot professionell hjälp för mitt ätbeteende och ev sockerberoende. Jag har svarat på mängder av frågor både kring historia och nutid. Det väcker massa känslor som jag helst vill bedöva med socker. Som tur var har det varit en intensiv dag här på gården eftersom vi startade vinterns körkurs idag. Superkul och välgörande för kropp och själ.

Fullt upp

I morgon ska min sambo ha körkurs här på gården. Det har varit en hel del att förbereda så nu känner jag mig redo för sängen och Skavlan. Jag känner att jag gjort för mycket för jag fick en gråtattack tidigare ikväll och nu gör det riktigt ont i kroppen (att jag aldrig lär mig). Om jag kan ska jag kliva upp tidigt i morgon för att göra hästarna redo.

Ett steg

Idag har jag tagit ett steg - jag hade det där samtalet som jag tror kan hjälpa mig framåt om jag vågar att ta steget fullt ut och väljer att investera de pengarna på min egen hälsa men mer om det en annan gång när jag är piggare. Efter samtalet valde jag att lämna hemmet för att besöka sambons bror och broderns flickvän. Som vanligt kände jag motstånd innan men det blev en väldigt mysig kväll med behaglig film, skratt och te. När jag gör sådant känner jag hur mycket jag behöver det.

Jag gjorde rätt tillslut

Idag hade jag planerat att åka och träna på personalgymmet direkt efter jobbet. Ungefär 10 min innan jag skulle gå fick jag ett sms hemifrån som gjorde mig både trött och orolig. Att gå på gymmet kändes oviktigt. Jag bestämde mig för att åka till någon affär och köpa choklad, fikabröd eller något annat som jag kunde äta i bilen. Köra runt, tänka (tycka synd om mig själv) och äta. Men bilen är nystädad, att smula ner den tog emot. Jag började tänka på hur de olika valen skulle kännas ikväll. Jag bestämde mig för att vända om och köra till gymmet som var den ursprungliga planen. Jag säger bara hurra vad jag är tacksam över de gångerna då jag lyckas stå emot. Göra något bra mot mig själv istället för att göra något som jag tror är en belöning/tröst men som egentligen är väldigt självdestruktivt.

Bantning är en period av depression följt av viktuppgång

Jag har lyssnat en del på podcast från OA (anonyma överätare) den senaste tiden och dagens avsnitt handlade om skillnader mellan matplan och diet. Då sa en gäst i programmet att bantning är en period av depression följt av en viktuppgång. Tänkvärt tycker jag. Jag håller inte helt med för om den är framgångsrik får jag positiv feedback och mår bra men om bantningen inte är framgångsrik, när resultaten uteblir eller försvunna kilon ständigt återkommer ja då är det verkligen huvudet på spiken. Min förra och enda framgångsrika bantning gick som på räls från start till mål men väl i mål föll jag dit på bröd och godis - PANG - alla kilon plus mycket mera tillbaka och jag hamnade i mitt livs största kris. Som förmodligen hade börjat gro långt innan.

Leverans

Förra julen konstaterade jag att jag inte kan hänga upp julgardinerna en gång till. Passande nog skulle min mamma med en bussresa till Ullared och Gekås så jag skickade med en liten önskan och via mms valde jag dessa. Igår mötte jag mamma vid Gotlandsbåten och tog emot den gula kassen som också innehöll annat fint, innan de lämnade fastlandet. Det blev en mysig kvällsutflykt för mig och hunden som också fick miljöträning på terminalen där det som vanligt var fullt av barn, vuxna, stora väskor och okända ljud som kan vara farligt för en liten vovve men han skötte sig exemplariskt.

Ett samtal

Jag har bokat ett samtal. Det skapar lite oro i mig. Kanske en känsla av att passa på. Jag har stressätit några gånger och ätit choklad. Jag hoppas jag lyckas återfå kontrollen innan onsdag då samtalet ska ske. Jag har inte heller mått bra de senaste dagarna. Jag har haft kraftig huvudvärk, varit matt och illamående.

Andas

Idag har jag alldeles för mycket inplanerat och det kändes redan när jag klev upp att stressmotorn var påslagen. Idag gäller det därför att ta till vara på allt som kan ge mig positiv energi, vara närvarande i nuet och bara tänka på en sak i taget.

Avslutning

Ikväll har jag och hunden varit på avslutning av hundkursen. Det har verkligen varit givande och jag känner mig peppad att fortsätta öva. Jag är stolt över hunden men jag är faktiskt också stolt över mig själv som utsatte mig för det. Det har varit en stor prövning rent fysiskt. Kyla, ojämnt underlag, övningar i grupp, mörker, trassliga koppel och ivriga hundar. Jag har varit så nära att ramla många gånger och smärtan har varit hemsk, men jag klarade det, genomförde det så gott jag kunde utifrån mina förutsättningar och det är jag glad för.

NUET

Ikväll är jag ensam hemma. Något jag njuter av eftersom jag sällan är det nu för tiden. Tänk om jag visste det som evig singel att jag några år senare skulle längta efter och njuta av att vara ensam hemma en fredagkväll. Det får mig att tänka på hur svårt det är att uppskatta det man har, men hur viktigt det är att försöka se det positiva i nuet. Jag är inte bra på det, men jag tror jag blivit bättre på det. När jag gick i terapi pratade vi mycket om detta med olika tidsfönster och att det är lättare att hantera en situation om man bara förhåller sig till nuet. Just nu klarar jag mig utan godis för jag har gjort i ordning en osttallrik till mig själv. Tre olika ostsorter fint uppskurna tillsammans med lite paprika och gurka. Jag behöver verkligen inte sliskigt socker nu när jag nu får äta något smakrikt  krämigt och mättande.

UTVÄRDERING OKTOBER

Idag är det dags för avstämning. Jag bestämde ju första oktober efter den STORA uppgången att jag skulle ändra fokus. Fokus från viktminskning till välmående där huvudmålet är att avstå från socker. I början var det väldigt jobbigt att inte få checka av med vågen. Nästan lite ångestladdat. Det fick mig att förstå hur viktfixerad jag är. Som ni vet har jag haft några återfall i sockerträsket. Positivt är dock att jag efter återfallen tagit mig tillbaka snabbt. Jag har under den här tiden inte räknat kalorier eller vägt någon mat. Jag har bara utgått ifrån att jag ska avstå socker och snabba kolhydrater. Jag har inte heller haft några regler för motion utan det som blivit är dagliga hundpromenader samt styrke- och rörelseövningar här hemma när jag känt för det.

Reslutatet: Desto mer jag läser om både sockerberoende och andra "ät-problem" förstår jag att det gäller mig och att jag ska fokusera mer på måendet än maten. Vikten: -2 kg

Slutsats: Jag fortsätter på samma sätt under november månad, som bloggen heter "mot hälsa och harmoni", en dag i taget.