Hälsoval 4: VARDAGSLYX

Idag arbetade jag bara drygt två timmar. Därefter tog jag ut flextid och begav mig till centrum för att få hjälp med vaxning av ögonbrynen och ny frisyr. Detta blir dagens hälsoval och det gjorde gott. Det kändes lyxigt att gå på stan mitt på dagen och sedan bli ompysslad.  Jag älskar när någon ordnar med mitt hår. Det är också nytt att jag unnar mig något utan att det är villkorat med något annat.  När det gäller ögonbrynen var det en ny erfarenhet.  Jag tycker att det är svårt att rycka mina egna ögonbryn så detta är helt klart något jag kommer att göra igen. Det blir intressant  och se hur länge resultatet håller i sig. Hur som helst inbillar jag mig att det blir lättare för mig att hålla det snyggt nu när jag fått hjälp med en bra form.

Nu har jag HELG!

Morgonstund

Bilden visar något som blivit lika viktigt för min hälsa som bra mat och motion. Att få tid för mig själv i lugn och ro på morgonen i samband med frukosten.  Jag tänder ljus och ser till att få vara ostörd.  Sedan använder jag stunden till att landa i mig själv och tänka över dagen. Jag gör en plan för dagen och funderar på vad jag behöver göra och försöker upptäcka saker som oroar och som jag behöver be om hjälp med eller diskutera med min sponsor.

Tillbaka

Idag har jag varit på arbetet igen. Hostig och trött men mycket bättre. Det var lockande att ta hissen upp till fjärde våningen.  Jag har ju ändå varit sjuk :-) Men trappan fick dagens motion och mitt hälsoval.

Dagens hälsoval

Idag väljer jag att stanna hemma från jobbet för att bli bättre från min förkylning/influensa.

Val för hälsa

I morgon startar en rolig utmaning som jag tänker anta. Det är ingen utmaning som pressar och stressar och som vill stöpa alla i samma form. Det är en utmaning till oss att göra ett hälsosamt val per dag och dokumentera det med kameran. Ett bra val för sin hälsa kan alla göra och ett bra val kan betyda så mycket. Gå till Minendie:
http://minendie.wordpress.com/2013/01/27/utmaning-4 och läs mer om hennes och hennes kompis utmaning.

Uppbackning

Här fortsätter hostande och snorandet. Jag hade tänkt att gå till jobbet i morgon men som det är nu vet jag inte om det är särskilt klokt. Jag väntar till i morgon med att ta beslut. Ni som läst i bloggen från starten vet att jag har svårt för att be om hjälp och ta emot hjälp. Jag har blivit bättre på det men det tar fortfarande emot. Min sambo delar inte mitt problem och han bad utan min vetskap sin mor handla åt oss. Min första tanke var att avstyra det men när det var över var det skönt att slippa handla. Utöver detta har svärmor kommit med halstabletter, pizza, semlor, soppa och i dag kom hans bror med en påse lösgodis. Trots att jag inte åt varken pizza, semla, halstabletter eller godis blir jag ändå väldigt glad och tacksam för deras omtanke.

Sällskap

Hunden är ett troget sällskap men jag tror att han börjar bli lite uttråkad när vi bara ligger eller sitter. Jag själv hade flera gamla tidningar liggandes som jag nu fått tillfälle att läsa.

Rädd

Både jag och min sambo är sjuka. Han har bett sin mamma att köpa pizza.  Ja sa att det var ok men när han bestämde sig blev jag rädd och besviken.  Jag har inte ätit min förberedda mat än för jag är inte hungrig.

Sängen istället för bio

Jag hade sett fram emot att få inleda helgen med att gå på bio och se musikalen Le miserabel ikväll men i morse vaknade jag med ond hals och sjukligheten har tilltagit så nu inser jag att det inte blir någon bio ikväll utan jag får ställa in mig på att kurera mig i helgen.

Sinnesro

Tipsar om Maria Helanders blogginlägg: http://www.mariahelander.se/ro-i-sinnet-och-tillrackligt-med-forstand/

Vattengympa

Igår kväll började jag på vattengympa. Det var riktigt bra, det kändes att det tog både vad gäller styrka och kondition. Dessutom tycker jag att det är avstressande att vara i en varm bassäng.  Det enda som inte var bra var den extrema trängseln i omklädningsrummet.

Väntar på barmark

Då har jag hämtat cykeln som orsakat så mycket vånda.  Jag känner mig fortfarande osäker men förhoppningsvis känns det bra när jag kan börja använda den.

Delmål

Jag är under 75 igen för jag vet inte vilken gång i ordningen. Känner faktiskt mycket sympati med min egen kropp när jag tänker på hur jag behandlat den. Inte konstigt att den inte vågar släppa på fettet igen. Ett ännu viktigare delmål har nåtts idag - jag har med hjälp av min sponsor arbetat mig igenom det tolfte och sista steget idag. Nu gäller det för min del att leva med ett aktivt stegarbete och försöka leva efter de principer som jag fått till mig.

Kryddor

Något som jag oväntat har fått vara uppmärksam på nu när jag inte vill äta socker är kryddor.  Många kryddor innehåller socker, stärkelse eller andra konstiga tillsatser. Jag har alltid gillat att krydda mycket men nu har jag märkt att jag faktiskt börjat uppskatta matens egen smak mer och mer. Tidigare kanske jag hade tio kryddor i en köttfärssås och nu uppskattar jag den också endast med salt och peppar.  Vad denna förändring beror på vet jag inte riktigt. Idag köpte jag denna krydda. Lite  dyrare än andra kryddor men helt utan tjafs.  God! Den får pigga upp grönsakerna när de känns vintertrötta och tjatiga.

Botten och toppen

Dagens botten: jag ägnade halva förmiddagen åt att laga en lunch som var oätlig och åkte i soporna.

Dagens toppen: jag tog fram spikmattan. Hade glömt hur skönt det är. Efter 30 min på den är jag både varmare, gladare och mer avslappnad.

Obeslutsamhet

Jag blir galen på min obeslutsamhet. Jag har alltid varit extremt velig och ännu värre är det nu när jag inte bara har mig själv att tänka på. Ikväll har jag varit och tittat på en begagnad cykel. Jag behöver en ny cykel och den typen av cykel jag behöver växer inte på träd eftersom jag behöver en trehjuling och nu finns det en i närmsta staden. Cykeln var OK trots detta är jag så osäker och det gör mig knäpp.

Tjejkväll

Det var värt att åka in till stan ikväll trots att snön föll, kylan bet och vägarna gnistrade. De här tjejkvällarna fyller på mitt energikonto. Nu gäller det bara att somna snabbt för i morgon ska jag upp kl 05.00 för att per telefon jobba ihop med min sponsor.

Dag 45

45 dagar på min resa har gått. I 45 dagar har jag vägt allt som jag ätit. I 45 dagar har jag ätit mat som  varit fri från socker, mjöl, mjölk, frukt och spannmål. I 45 dagar har jag avstått från småätande, överätande, tvångsmässigt ätande, svältande, tröstätande, stressätande och tristessätande. I 45 dagar har jag tagit ansvar för mitt mående. Med vikten har det fortfarande inte hänt några större förändringar. Det som håller på att förändras är mitt sätt att tänka och mitt sätt att agera. Jag arbetar med mig själv utifrån 12-stegsprogram för beroende. Jag känner mig stolt över det arbete jag gör varje dag trots detta upplever jag tjockångest. Nu när jag sköter mig vill jag också ha resultat på vågen. En röst säger till mig att avbryta och äta annorlunda, gå en enklare, säkrare väg. Men innerst inne vet jag att det här är vägen för mig. Det är såhär det måste bli.

Ett onödigt inlägg om ingenting

Helgen har rusat förbi och jag har en släng av söndagsångest. Jag har mest ägnat mig åt sysslor som behövts göras här hemma och sedan har jag förberett matlådor till veckan. Det ska bli en bra vecka. Jag har fått mina nya glasögon och jag är glad över att jag känner mig nöjd med mitt val. Jag har en önskan om mindre huvudvärk kommande veckan än vad jag haft den här veckan.

JAG

När jag blev utbränd tappade jag bort mig själv. Jag gillar egentligen benämningen utmattningsdepression bättre för det talar om precis vad det är. Åh andra sidan är utbrändhet också ganska talande. Hur som helst blev jag deprimerad och tappade min ork och lust till det mesta. Jag klarade inte längre av att leva mitt liv. Jag fick inte i hop viktiga saker i mitt liv och kunde inte ta hand om mig själv på ett bra sätt. Förmågor som att läsa, skriva, sova och tänka logiskt försvann. Jag blev känslig för ljud, ljus och lukter. Jag orkade inte delta i det sociala livet. Jag orkade inte äta mat. Jag levde på måltidsersättningar varvat med chips, godis och egenkomponerade röror kryddade med en stor mängd ångest. Sovrummet med de neddragna gardinerna blev min borg. Jag tappade bort viktiga saker för mig, som min tro, mina värderingar, drömmar, önskningar och gränser. Jag tappade bort mina intressen och det som var jag. Jag gjorde aldrig något aktivt ställningstagande när jag valde bort vänner, aktiviter, Gud, intressen, den bra maten, motionen och motivationen utan det var som om tröttheten bjöd in likgiltigheten och likgiltigheten övertog allt. När jag tvingade mig själv att börja leva igen fanns jag inte kvar. Kanske var desperationen för stor. Jag gjorde saker som jag idag ångrar. Jag gjorde saker som inte var jag för jag fanns inte där. Nu arbetar jag varje dag för mitt tillfrisknande och för att återta glädjen i livet. Jag är tillbaka på många plan men långt ifrån på alla. Kanske kan livet aldrig bli helt som förr. Det är både en sorg och en glädje. Mitt livet går fortfarande lite mer i moll än vad det gjorde tidigare och jag saknar min spontana glädje och närhet till skratt. Nu tror jag det handlar om att minnas vad jag tidigare tyckte var kul. Det är otroligt speciell känsla när jag blir påmind om och kan återupptäcka sådant som tidigare givit mig glädje och njutning. En sådan aha-upplevelse fick jag igår när jag hör och häpna såg på "På spåret" och fick höra Nicolai Dunger sjunga. Ja just det.... Han tyckte jag väldigt mycket om.

Godmorgon

Idag startar jag dagen med varmt citronvatten. Saften från en halv citron pressat i hett vatten. Nästa gång ska jag testa att ta i lite ingefära också. Men jag som gillar citron tycker att detta är riktigt gott.

Julen bortstädad

Jag tycker alltid det är lika skönt att få städa bort julen. Att få det ljusare och lite mera avskalat. I morgon återstår att packa ner alla julsakerna i kartonger och upp med dem på vinden för ikväll ställde jag bara ut allt på inglasade verandan. När det är klart ska jag köpa en bukett tulpaner.

Förlåt

I programmet som jag nu arbetar i för att hantera mitt sockerberoende är det en viktig del att göra upp med saker som ligger och skaver. Jag ska be personer som jag "skadat" om förlåtelse. Detta är jobbigare än vad jag tänkt mig och att jag tycker att det är så jobbigt stör mig. Jag vill känna att det är självklart att försöka gottgöra sådant som jag ställt till, men så självklart är det inte alltid tyvärr. För att klara detta har jag bestämt mig för att försöka ta ett samtal per dag. Något som slagit mig är hur skönt det känns när den andra bara tar emot förlåtelsen utan att argumentera emot eller förminska händelsen. Detta ska jag försöka minnas och ta till mig själv. Ett enkelt tack betyder så mycket.

Förvånad

Ikväll ringde jag in till oa:s telefonmöte igen. Jag känner fortfarande ett motstånd gentemot telefonmöte som form. Jag tycker telefonsamtal är svårt och ännu svårare blir det vid gruppsamtal där jag inte känner personerna. Trots motståndet är jag oerhört tacksam över att dessa möten finns. Här i min lilla stad finns inga liknande livemöten. Känslan av att dela detta med andra är stort. Det är fortfarande lika förvånande att andra tänker, känner och gjort som jag. Förvånande är också att det handlar så lite om mat och ätande. Det handlar om känslor, tankar, relationer, personlighet, rädslor, karaktärsdrag, förändring, meningsfullhet, andlighet och hopp.

Choklad

Jag hittade denna duschcreme idag och blev alldeles lycklig. Jag tycker att den doftar underbart. Det kändes lyxigt att få njuta av choklad på ett nytt sätt nu när jag inte stoppar choklad i munnen.

Planera återfall

Idag har jag burit på en konstig känsla. En känsla som sagt till mig att idag kommer det ske.
- Idag kommer du att äta av godiset.
-Bara en, visa att du kan ta bara en och att beroende är ett påhitt.
Det har spelat en film i mitt huvud under större delen av dagen och jag har tydligt sett och känt hur jag tar godis och sedan går loss på det mesta. Godis, bröd, kex, kakor, bullar och läsk. Jag har sedan känt känslan då jag blir varm, yr, uppblåst, får tjut i öronen, kramp i magen, får ångest, blir arg och ledsen och blir oförmögen att göra annat än att bara ligga och må dåligt i väntan på en ny dag. Allt detta kändes mycket tydligt och obehagligt. Trots detta kändes det som om det inte var någon ide att kämpa emot - att det var idag det skulle ske. Som tur var, var jag medveten om detta spel i min hjärna och att jag innerst inne vet att jag inte vill ta återfall. Jag bad om hjälp. Jag sa till min sambo att jag inte vågade vara ensam och att jag var så godissugen så att jag inte klarade att handla själv. Jag är glad över att jag vågade visa mig svag. Jag är också glad för att jag bestämt mig för att vara helt ärlig mot min sponsor och jag kunde inte stå ut med tanken att behöva ringa till henne och bekänna mitt återfall. TACK FÖR ÄNNU EN DROGFRI DAG!!

Två år

Idag fyller bloggen två år, tänk vilken tur att jag inte visste för två år sedan att jag hade nått min målvikt två år senare. På viktfronten har det inte hänt mycket men det har hänt en hel del med mig och det är jag tacksam för. Tack också för att ni läser, kommenterar, delar med er och stöttar!

Torsdagstankar

Idag har det varit jobbigt. Jag har mens och det tycks innebära dåligt humör och grymt sug. Det har varit mycket vita knogar. Jag tror också att jag oroar mig för framtida uppgifter. Det är inte enkelt att arbeta med att förändra både tanke- och beteendemönster. En sådan sak som jag jobbar på att förändra är den där BITTERHETEN. Kanske är bitter inte rätt ord men det jag menar är en känsla som hänger kvar, en känsla som gnager och är taggig. Det kan yttra sig på så sätt att jag är långsint och att jag har svårt för att släppa saker. Självklart är detta till störst besvär för mig själv. Jag ser detta som ett falskt drag hos mig för jag har nämligen en väldigt positiv yttre fasad som pratar om att se det positiva, se möjligheterna. Jag säger ofta JA, OK, DET ÄR LUGNT etc men inom mig kan jag känna mig arg, överkörd, felfördelad etc. Jag kan säga att jag förlåter saker men släpper det inte inombords vilket gör att jag långt efteråt kan komma med en syrlig kommentar och det har alltid varit väldigt viktigt för mig att få förklara mig och inte bli missförstådd. Jag vill för min egen och andra skull bli mera sann och samtidigt ta mig själv på lite mindre allvar.

2013

Nytt år. I år känns det helt OK. Jag har tidigare blivit lite låg av nyår. Någon form av vemod. I år känns det befriande att slippa nyårslöften och ångest över viktuppgång och dåliga matvanor. Jag är ordentligt stolt över förändringarna jag gjort och att jag klarat hela adventstiden, julhelgen och nyår utan socker, kolhydrater och småätande. Det har inte givit några stora resultat på vågen än men efter år av ständigt jojobantande får jag nog ha tålamod. Jag upplever vinster på andra sätt som tex: jämnare humör, gladare och lugnare sinne, större närvaro. Ett exempel tidigare kunde jag bli arg om jag inte fick äta det jag ställt in mig på eftersom maten var huvudsaken. På nyår hade vi planerat att äta ost (och kex) men det blev inte så eftersom vi var mätta. Tidigare kunde en sådan grej skapa ilska och frustration hos mig som tog sig olika uttryck. Vad då mätt?! Vi har ju bestämt. Men i år berörde det mig inte och förvånande nog kunde jag också känna mättnad och nöjdhet. Idag har jag bestämt mig för att det är dags för att ge mig själv en belöning - jag har bokat tid för synundersökning. Behovet av nya glasögon har jag haft sedan jag fick proppen i ögat och sa då att jag skulle ta det när jag fått jobb men det har fortfarande inte blivit gjort. MEN nu är det dags.