Tack o godnatt

Jag sov dåligt i natt och är därför väldigt trött nu, jag tror jag helt enkelt ska hoppa på sömntåget direkt istället för att läsa eller skriva bloggar. Jag återkommer i morgon. Ett tack måste jag dock sätta på pränt. Tack K min underbara vän för att du ringde ikväll. Tack för att samtalen med dig alltid ger energi även om vi pratar om tunga ämnen. Tack för att vi kan börja där vi slutade även efter ett längre uppehåll. Tack för att jag kan vara helt ärlig och mig själv tillsammans med dig.

Dagens tack

Tack för en rolig dag med nyfunna vänner från staden som fortfarande känns som ny trots att jag bott här i drygt tre år.

Tack för att hösten och vintern inte längre känns så tung och lång utan att jag kan se tjusningar även i dessa årstider.

Tack för den extra timmen som gav mig möjlighet att arbeta bort några tråkiga sysslor.

Något nytt?!?

Har under en tid känt att jag behöver något nytt. En nystart. Ny energi in i systemet. En kick. Input. Resultat. Lite av den känslan som jag fick när jag anmälde mig till viktväktarna första gången då allt med mat, hälsa och viktnedgång var nytt.

Ska jag anmäla mig till viktväktarna för att testa pro points?

Ska jag starta om mitt program på viktklubb för 100:e gången?

Ska jag säga upp mitt gymkort för att lägga energi på hemmaträning istället för på tankar av dåligt samvete att jag aldrig är där?

Ska jag se till att ta mig till gymmet två gånger i veckan oavsett hur trött jag är, ont jag har eller hur svårt det än är att få in?

Ska jag anmäla mig för Olgas PT online?

Ska jag testa strikt lchf?

Eller...

Ska jag helt enkelt bara skärpa till mig o köra på som jag gjort/gör???

Dagens tack

Tack för att jag slapp matlagning och disk och kunde njuta av kinamat i lagom mängd utan dåligt samvete.

Tack för att både jag och sambon såg fram emot tvprogrammer "så mycket bättre" och hade roligt tillsammans när vi tittade på det.

Tack för att jag får se fram emot morgondagen med glädje.

Här & Nu med Hästarna

I morse efter frukosten gick jag ut i stallet till våra hästar. Kom på att umgänget med hästarna gjorde mig väldigt avslappnad. De stod lugnt o knaprade hö medan jag fick jobba ganska hårt för att få dem rena. Men hästarna kräver ett lugnt och metodiskt arbete och jag måste vara helt närvarande i det jag gör för att inte utsätta mig för fara. Två och en halv timme senare var alla tre hästarna rena o fina, jag var svettig, varm, lugn och på gott humör.

Dagens tack

Tack för att jag klarat min första dag utan godis. Vi bytte godis mot räkor och avokado. Helt ok byte för det var väldigt mycket godare än den tillfälliga sockerkicken.

Tack för att jag väntade med städningen och följde med på en tur ut i skogen först.

Tack för att jag valde bort TV och radio till förmån för att bara ligga o njuta av en bra skiva.

Vapen i kampen

Idag är min första godisfria dag och det är redan jobbigt. Inte för att jag äter godis varje dag annars, men nu har jag ju bestämt mig och Igår fyllde jag på sockerreserven rejält.... tyvärr finns det fortfarande kvar, men det är inte till mig.

Jag har verkligen allt att vinna på att avstå. Tänk så gott att belöna sig med några bitar på julafton när jag lyckats med detta. Eller ännu bättre, på julafton väljer jag att fortsätta avstå för att jag klarat mig så länge och inte vill väcka sockermonstret.

Det är ingen lätt kamp, tankarna på att bara ta en bit finns där hela tiden. Men nu tål jag inte godis, bara så att ni vet :)

Jag har försökt sysselsätta mig och blandat både nöje och nytta, lite motion blev det också. Jag följde nämligen med sambon ut i skogen. Tog med kameran trots att det var dåligt fotoväder, men det är så sällan jag är med så det gäller ju att passa på. Hemma igen var det dags för matlagning och städning.

För att minska sockersuget  har jag också tagit hjälp av några mandlar, vatten, te, tuggummi och lite matigare mellanmål med ägg.

Just nu är mina måsten gjorda, brasan brinner och jag ligger på sängen och lyssnar på Rosie Thomas - mumma för både kropp och själ och en väldigt bra start på helgen.  Önskar er detsamma!

Dagens tack

Tack för att jag fått en jättebra arbetsträningsplats med trevliga kollegor samt intressanta, meningsfulla och utvecklande arbetsuppgifter.

Tack för att jag kan läsa och skriva igen efter utbrändhet och blodproppar.

Tack för att jag cyklat 15 min på motionscykeln 4 dagar i rad.

Lite utmaningar

Orken att skriva och läsa bloggar är ganska liten just nu. Mitt huvud svämmar över av tankar på framtiden;
jobb
relationen
boendet
hälsan
varför jag inte lyckas med det som jag helst av allt vill: Gå ner i vikt. Jag vet precis vad jag behöver göra men gör det iaf inte.

Jag behöver nog bara lära mig att släppa och leva i nuet. En bra övning då är att skriva ner saker jag är tacksam över just den dagen. Den utmaningen har Minendies startat. Det blir också ett bra sätt för mig att hålla bloggen levande.

En helt annan sak är att om två månader är julhelgen över. Pernilla har utmanat sig själv och sina läsare att inte äta godis under dessa två månader fram till julafton. Som ni vet är godis min största fälla och har tidigare gjort flera försök med uppehåll. Både lyckade (länge sedan) och misslyckade (nyligen). Jag ger mig på ett nytt försök. Skam den som ger sig och jag vet ju att allt funkar mycket bättre om jag avstår godiset. Maten, motionen och psyket. Allt att vinna inget att förlora alltså.

Svamlar när jag går?!?

Jag skriver oftast mina blogginlägg på mobilen. Det har sina för och nackdelar. En nackdel är autokorrekt. När jag läste mitt inlägg i efterhand fick jag veta att jag svamlar när jag går. Mycket möjligt att jag gör det också men det jag menade var att jag SVANKAR när jag går.

Upp på sadeln igen

Ja då var det då äntligen gjort... jag har cyklat på motionscykeln för första gången efter fallet. Det gick bra och 15 min blev det. Cykeln fungerade mycket bättre än att gå eftersom jag svamlar så mycket när jag går. Lite tråkigt för gång har så många andra vinster. Men nu ska jag inte hänga läpp över det jag inte kan utan i stället ge mig tusan på att göra det jag kan.

FREDAG!!

Målsättningar för dagen: Vila, må bra och ha roligt.

SNABB HJÄRNA I SEG KROPP

Handikapp är ju något situationsbundet. Först när det uppstår ett hinder/svårighet blir jag handikappad. I en anpassad miljö blir svårigheterna färre. I en bok jag skumläste stod det att föräldrarnas upplevelse av barnets funktionshinder/ handikapp påverkas av hur deras personligheter samspelar . Dvs i en familj där föräldrarna har ett lugnt temperament och en lugn takt upplevs ett rörelsehindrat barn, som kräver mer tid och tålamod som mindre handikappat, än i en familj där det är ett högre tempo. Samma sak gäller när det gäller tex ban med adhd, deras handikapp blir enligt boken mindre i en snabbare familj och vice versa.

Detta fick mig att tänka på mitt eget temperament och tempo. Jag har själv alltid sett mig som en väldigt lugn och sansad person, men samtidigt har jag alltid älskat när jag fått uppleva fart i tex diverse fordon. Jag har också märkt att det påverkar mitt humör positivt. Att för en stund få kliva ur det sega för att få uppleva lite tempo får mig att le och må bra. Jag behöver mycket intellektuell stimulans och trivs med tempo och utmaningar även i arbetet.

Det är först under rehabiliteringen från min utmattningsdepression som jag förstått att jag kanske inte alltid är så lugn som jag trott. Jag har lärt mig att känna igen och sätta ord på en stor inre stress. Jag är inte (längre) lugn som en filbunke i alla situationer. Jag drabbades av panikångest, oro, rastlöshet , stänger av kroppsliga signaler ect. Jag vågar nu släppa fram känslor av ilska och frustration över att allt jag ska göra tar väldigt lång tid och kräver mycket mer energi än vad det gör för andra utan funktionshinder.

Det jag tydligast sörjt eller saknat när det gäller mitt funktionshinder så är det upplevelsen att få springa,  förlytta mig snabbt, få upp pulsen och ut med adrenalinet. I min kropp går allt sakta, trögt, tungt och stelt.

Hur har de fysiska förutsättningarna påverkat min personlighet? Kanske är jag egentligen ingen lugn person? Kanske har jag formats till att bli det för att stå ut med min egen situation? Vad händer med måendet när psyket och kroppen inte stämmer överrens? Frågor som väckts i mig som jag inte har något svar på.

Nykter alkoholist

Du är inte frisk från din utbrändhet och du kommer nog alltid behöva arbeta med det som en nykter alkoholist. Ja den domen fick jag av min psykolog idag. Hårt men säkert väldigt sant och viktigt att tänka på.

Jag satt nämnligen och berättade om hur jag tycker att jag gått tillbaka i utvecklingen i samband med att jag börjat arbeta. Skillnaden nu är jag kan sätta ord på vad som händer och att jag har vissa verktyg som jag kan använda mig av.

Hon trodde också att eftersom jag varit så sjuk så har min kropp blivit väldigt känslig för intryck och situationer som liknar dem som gjorde mig sjuk. Som vid posttraumatisk stress. Det kan vara orsaken till att vissa symptom återkommit trots att det inte är stressigt. Automatiskt inlärt. Två tydliga saker är att jag blivit rädd för att bli för trött och att jag är rädd för att inte kunna sova. Jag är också expert på att stänga av kroppens signaler, något som jag måste vara extra uppmärksam på eftersom det var det som ledde mig ner i träsket. Jag tycker att jag har lärt mig mycket och förändrat mycket men kärnprolemet återstår och trots att jag kan se orsakssamband saknar jag där fungerande åtgärder nämligen; hur ska jag minska mina egna krav på mig själv?

Fulltankad

Igår hade jag en helt underbar kväll. Jag var verkligen trött innan. Fick ett lite bryt direkt när jag kom hem från jobbet av stress o sorg över att orken är så liten nu mer. Min sambo tyckte inte att jag skulle åka bort på kvällen och detta ledde till ett gräl. Jag förstår att han tycker jag ska vila eftersom det går ut över honom när jag är trött och ledsen men jag ville att han skulle lyssna på mina argument att aktiviteter som denna ger mig energi, att jag aldrig gör något sådant och att han istället kan underlätta genom att hjälpa till med de tråkiga hushållssysslorna. Hur som helst stod jag på mig och åkte iväg. Vilket jag verkligen är glad över. Vi var fem tjejer som bara pratade och hade mysigt över en kopp te. När jag åkte hem var jag fulltankad med positiv energi, glädje och värme.

Bort med skräpet

Läste just en artikel i tidningen om att rensa i röran. Jag har också läst ett inlägg hos Karin om hetsätning och ett inlägg hos Pernilla om potionsstorlekar. Det har fått mig att dra följande slutsatser om mig själv; om jag skulle få bort skräpet i mitt liv så skulle jag må mycket bättre och vikten skulle inte vara något problem.  Skräp för mig är;
Godis
Socker
Vitt bröd
Dåligt samvete
Allt för höga krav på mig själv
Att ta åt mig av sådant som inte är riktat mot mig.

Vad menar jag med det här. Jo, mat har inte gjort mig överviktig. Jag har inga problem med att äta nyttig mat, små portioner och regelbundet.

Jag har däremot problem med att sluta äta godis, snacka, kex, bröd när jag börjat. När jag äter detta njuter jag inte utan jag äter mycket och snabbt. När jag vet att jag ska få äta godis har jag svårt för att tänka på något annat innan godiset är uppätet.  Jag stressäter,tröstäter och tröttäter. Jag kan mycket om mat och vet egentligen vad min kropp behöver för att må bra.

Jag ska därför tänka på att äta mig mätt på riktig och bra mat 5-6 gånger per dag.

Jag ska lägga mer energi på att avstå ifrån skräpet och hantera känslorna. Ta hand om mig själv istället för att räkna kalorier.

Slapparhelg

Den här helgen har jag inga måsten. Det känns som om det var just det jag behövde. Jag ligger på soffan, läser onödiga tidningar och ser på innehållslösa tvprogram och får maten serverad. Går inte med på de obligatoriska promenaderna eftersom ryggen inte tillåter det. Vaggar och luktar på bebis. Analyserar min mor, syster och mig själv i det tysta, ler och tänker.

Det går inte bra nu

Jag har haft några riktigt skruttiga dagar. Inte alls mått bra. De nya med arbetsträningen sätter sina spår och det känns som om jag balanserar på en trådsmal lina. Nu ser jag dock fram emot en mysig helg på ön med familjen och systersonen som jag längtar mycket efter.

Klagovisa

Jag börjar bli lite orolig för min rygg. Värken har inte avtagit det minsta sedan det otäcka fallet skedde för en vecka sedan. Sökte min läkare idag. Måste säga att jag blev lite irriterad. Min läkare har nämligen tagit ett vikariat på ett annat ställe inom sjukvården, men har under tiden behålligt mig som patient och överenskommelsen har varit att jag ska ringa till sekreteraren på hans ordinararie arbete för att få hjälp. Det har fungerat bra hittills även om jag inte behövt utnyttja möjligheten så många gånger o det var länge sedan sist. Idag var det stopp. Sekreteraren kunde inte be läkaren ringa mig eftersom han inte jobbade där nu. Jag kunde inte heller få en telefontid till den vikarierande läkaren för att få svar på röntgen och få mediciner utskriva som jag haft i många år eftersom den läkaren inte träffat mig. När jag då ville ha en besökstid kom det fram att han helst inte ville träffa några nya patienter eftersom han ska sluta o den ordinarie dvs min läkare ska komma tillbaka. Det blir lång väntan för mig men det ska nog gå. Undrar bara vad sjukvården använder sitt journalsystem till.

En sista klagan för idag; jag saknar träningen! !

Ikea

Idag väntar en dag på Ikea med mor o far som kommer på besök. Antar att det blir lunch där.