Ännu en dag till handlingarna

Dagen idag har varit en trött dag, en dag utan ork eller lust. Positivt är dock att dagen började med den inplanerade powerwalken, idag blev det 3.55 km på 57 min. Maten har gått bra bortsett från att kakan som igår var min seger idag blev mitt fall. Väldigt dumt och jag gjorde det helt utan att tänka, det var som om autopiloten var inkopplad. Jag väljer att bara tycka att det var dumt, onödigt och inte gott och sedan lämna snedsteget åt sitt eget öde. Positivt är att det bara blev en kaka och att det inte skapade något ytterligare sug eller frossande av andra saker samt att känslorna till händelsen har varit neutrala. Det är en seger att jag kunnat lämna det.

Nu laddar jag inför morgondagen då jag ska testa zumba i vatten för första gången. Det ska bli spännande. Jag har packat väskan och lagt ner en portion proteinpulver så att jag kan blanda en drink efter passet för jag ska passa på att göra några ärenden när jag är i stan o då får jag inte vara för hungrig. Jag har också gjort klart morgondagens lunch, tonfisksallad eftersom jag misstänker att orken inte kommer att vara på topp. Känns som en stor befrielse att veta att maten redan är klar. Tankar på handel o matlagning har nu under utbrändhet verkligen fått mig att starta de inre stressmotorerna. Jag hoppas det blir bättre med tiden eftersom jag egentligen tycker om att låga mat.

Nu blir det sömn för min del så att jag gjort allt vad jag kan för att vara utvilad i morgon.

JAG VANN!!

Ja för det första vann jag över det eländiga ballerinakexet. Det blev en kopp te och ett ägg istället. En av de största skillnaderna mellan den här viktresan jämfört med min förra är att jag nu tvingas omge mig med massa saker som jag inte vill eller ska äta. Min sambo är en större sockerråtta än vad jag varit och han är inte beredd att ändra på det. När jag gick ner i vikt förra gången bodde jag själv och hade därför aldrig sådana saker hemma, inte ens bröd. Så när vänner kom på besök fick de äta mina tillåtna saker. Jag tror detta är både positivt och negativ. Negatiovt för att jag ständigt måste kämpa emot frestelserna. Positivt för jag lär mig förhoppningsvis tackla frestelserna bättre och bättre med tiden. För som jag ser det kommer jag aldrig kunna äta som min sambo igen.

Min andra seger är att jag tillslut kom ut på min promenad trots massa strul, jag övervägde starkt att skjuta upp promenaden till morgondagen ett flertal gånger. Min sambo skulle nämligen hämta en kollega i stan tidigt i morse, när han kom upp hade han väldigt ont i huvudet och bad mig åka till stan istället. Jag ville egentligen inte eftersom jag just då var redo att ge mig ut på min morgonpromenad, hade laddat med en kopp grönt te och bra musik i lurarna. Hur som helst gav jag med mig. Orkade inte argumentera, så jag hällde i mig ett glas naturell yoghurt och åkte till stan. Under bilresan grubblade jag över hur jag skulle göra med promenaden. Klockan hade sprungit iväg. Skulle jag strunta i promenaden, äta frukost före eller ta en kortare promenad. Bestämde mig tillslut för att gå direkt, när jag precis skulle gå slutade min mobil att fungera där jag har musiken och tidtagningen. Ville återigen strunta i promenaden... men...jag vann över mina egna tankar. Jag kom ut, 2,99 km på 51 min. Kortare idag än igår, men när jag kom hem var jag på mycket bättre humör och den försenade morgongröten har nog aldrig smakat så gott.

BADDRÄKT & BALLERINA

Baddräkten är funnen! Det känns skönt att slippa leta mera.

Idag har suget varit väldigt påtagligt. Ett kexpaket med ballerina skriker på mig och jag gör allt för att inte höra. Surfar på suget, kör mindfulness, aktiverar mig. Det sjuka är att jag vet att jag kommer att bli väldigt besviken om jag skulle ta en kaka för det är inte ens gott. Det enda som en kaka skulle ge är sockerkick, ev fler kakor och ångest. Trots dtta är suget STORT

Powerwalk

3.14 km på 54 min, inte mycket till Powerwalk kanske ni tänker, men för mig o min kropp är det det o jag måste utgå ifrån min kropp eftersom det är jag som ska komma i form o jag har ingen annan kropp. Snurrigt värre det där, men jag måste skriva det för att få in det i mitt eget huvud. Jag  är nämligen expert på att jämföra mig med andra och är jag inte bäst är det inte kul o är jag inte ens bra då är det ingen idé att delta. Dessa tankar vill o behöver jag förändra. De är bara dysfunktionella o hindrar mig själv från att ha roligt o testa nya saker. Vi är unika, här olika gåvor o förutsättningar, hur kan vi då presetera på samma nivå i allt? Logiskt omöjligt jag vet, men ändå mäter jag mina egna prestationer utifrån elitidrottares. Nu ska det bli ändring. Jag ska utgå ifrån mina förutsättningar, för även om jag inte kan bli bäst så kan jag bli bättre o det gör inte mitt motionerande mindre värt. Veckans mål är att klara två liknande pass till, dvs stavgång i 60 min.

NJUTER

Ja jag passar på att njuta över att det går neråt med stora kliv - jag vet att det inte varar för evigt :)
Det blev minus ett kilo idag vilket jag är väldigt nöjd med. Idag har jag också tagit ett annat steg, Jag besökte simhallen för att få en rundtur, se om det fungerar med rullstol, det gjorde det så jag anmälde mig till ett pass med "Aqua Zumba" på fredag. Spännande känns det. Veckans uppdrag är därför att hitta en passande baddräkt - mindre kul.

Söndagssummering

Jaha söndag, midsommar över för den här gången. Min pojkvän sa idag, nu får vi vänta till alla helgona för att få nästa helgdag. Tyckte först det lät deprimerade men sedan tänkte jag att det är utmärkt i viktminskningssynpunkt. Sommaren ligger framför med förhoppningsvis bra väder som underlättar motion, frukt o bär är lätt att hitta o gott att äta under sommaren Helt enkelt en bra tid för att etablera nya goda vanor eller återuppta goda vanor.

Jag ger mig själv godkänt betyg för den gångna veckan. Jag har planerat, ätit regelbundet, ätit det jag bestämt mig för att äta som tex västerbottenpajen utan att få ångest. Jag här inte ätit okontrollerat eller för att döva känslor.

Idag var jag på vägen till affären sugen på godis, min sambo bad om en chokladkaka, men affären lyckades jag motstå o chokladkakan fick han äta upp själv.

Jag skulle helt klart kunnat motionera mer, men det gick åt mycket tid o energi för mig att förbereda för midsommar. Det blev motion lördag o söndag. Två av sju dagar är inte bra, men bättre än på länge.

I morgon är det vägning för mig, det ska bli spännande.

Cykling

Vissa dagar är helt enkelt bättre dagar än andra. Idag är en bra dag. Jag känner mig lugn o tillfreds. Skönt. Trots att vädret inte varit så lockande (just nu regn o åska) ville jag vara ute, vilket ledde till två cykelturer som båda är längre än vad jag cyklat här någon gång. Kände mig på gott humör o det var härligt att känna alla blomdofter. När jag kom hem fyllde jag på med vatten samt åt tre egenodlade jordgubbar o två ägghalvor med majonäs. Bryggde sedan kaffe o cyklade till min sambo som är mitt uppe i höskörden. En välbehövlig kaffepaus för oss båda, innan jag cyklade hem igen. Nu är jag trött i hela kroppen, men på ett skönt sätt. Problemet med resterna går hyfsat. Det blev en bit västerbottenpaj o sallad idag också, det är inte den bästa maten jag vet men jag är ändå stolt över mig själv för jag här hållit mina rutiner, inte hoppat över måltider o frossat som jag tidigare gjort när jag ätit något onyttigt. Har väldigt lätt för att fastna i tänket: "nu när jag ätit det där är det kört o då kan jag lika gärna passa på att äta det där o det där". Det är verkligen en tankebana som jag vill förändra.

Lyckad midsommarafton har nått sitt slut, men nu återstår det svåraste att hantera resterna i kylen

Midsommarafton har gått helt i enlighet med planeringen men nu börjar jag få lite ångest över hur jag ska klara att hantera resterna i kylen. Jag har vidtagit en åtgärd, jag frös in den hela västerbottenpajen som inte gick åt. Två bitar västerbottenpaj finns kvar i kylen + kavringstårta med matjessill potatis, ägg och sill och en hel jordgubbstårta. Detta hade jag inte med i den mentala förberedelser...hjälp!! Hur gör ni andra??

Dröm söttl!!

Mental förberedelse inför morgondagen - midsommarafton

Min dag har bestått av förberedelse inför midsommar. Började dagen med handel kl 7.00 på stormarknaden i stan. Ett bestående ärr av min utmattningsdepression är att jag verkligen fasar för handel, något jag kunde njuta av tidigare. Men nu är storhandel en utmaning som oftast innebär mycket folk, mycket ljud och andra intryck och planering, tre svåra faktorer.

Stormarknaden hade haft nattöppet och till min stora glädje var det väldigt lugnt när jag kom kl 7, så handeln gick relativt smärtfritt då jag lugnt kunde följa min inköpslista.

Vi ska ha knytkalas här hemma. På min lott står, jordgubbstårta, ägg , silltårta och västerbottenpaj så det är vad jag sysselsatt mig med idag samt den tråkiga men nödvändiga städningen. Sambon har ägnat sig åt trädgården där jag hoppas att vi kan sitta.

Den viktigaste förberedelse har dock varit mental då jag bestämt mig för hur min matdag ska se ut i morgon.

Jag ska börja med min vanliga frukost. Havregrynsgröt med linfrö o vetegroddar, the med mjölk. Funderade först på att minska frukosten men jag kom fram till att det nog bara skulle göra det svårare för mig att klara resten av dagen. Till mellanmål blir det ett hårdkokt ägg.

Under midsommarlunchen ska jag ta en liten bit av silltårtan med kavring sallad och en bit av västerbottenpajen. Helt enkelt för att jag tycker det är väldigt gott och jag tänker äta av den även fast den är bland det onyttigaste. Jag ska inte ta av potatis, bröd, smör ost, sill, köttbullar. Jag väljer också att avstå från jordgubbstårtan, sparar några färska jordgubbar till mig. Anledningen till det är att tårta inte är tillräckligt gott för priset, snabba kolhydrater som triggar fortsatt sug.

Till kvällen blir det naturell yoghurt med kanel, ett hårdkokt ägg och the.

Känns bra att ha bestämt i förväg vad jag ska äta och att jag gått efter vad jag tycker bäst om i kombination med vad jag mår bäst av.

Till sist vill jag önska er en harmonisk midsommarafton!

Mellanmål

Jag är övertygad igen. Regelbundenhet, planering och mellanmål är grejen. Har kommit in i det igen att lägga ner en banan, macka, ägg eller något annat i väskan när jag ska ut och det är så skönt att inte behöva fundera eller frestas. Men jag får jobba med att inte ta åt mig av kommentarer som " ska du äta nu". För mig som ljugit om min matintag är det svårt att få sådana kommentarer men jag jobbar på det för jag vet att jag äter bra o det är huvudsaken. De som säger kommentarerna har ingen erfarenhet av viktminskning o tänker inte på vad en kopp kaffe med mjölk o fyra sockerbitar innehåller i jämförelse med vad jag äter.

En annan sak jag upptäcker är att mat smakar mycket godare när jag äter medvetet än när jag småäter planlöst. Kanske för att jag är hungrigare. Kanske för att jag slipper den bittra smaken av ångest.

Ett dagens mellanmål var mosad avokado med lite lättkesella, citronsaft, salt o peppar. Riktigt gott o mättande.

Adjöss!!

Förberedelser inför morgondagen

I morgon ska jag till arbetsförmedlingen för andra gången för att diskutera min väg tillbaka till arbetet. Jag har nu gjort i ordning alla mina papper, betyg, examensbevis, anställningsbevis mm. Känns riktigt skönt så nu ser jag fram emot en skön kväll med några vänner.

Vågen gav positiv feedback

Äntligen lite resultat på vågen. Ett kilo lättare. Det gjorde mig glad och ger mig energi att kämpa.

De negativa tankarna finns tyvärr där o försöker göra sig hörda." 78 kilo är fyra kilo mer än när du började viktväktarna o gick ner i vikt första gången. Det var ett riktigt hästarbete du gjorde då det kommer du aldrig klara nu".

Försöker tysta negativiteten o låta den positiva snälla rösten få mer utrymme. Så länge jag gör mitt bästa utifrån nuvarande förutsättningar tänker jag tillåta mig själv att vara stolt över mina förändringar o framgångar.

DET HÄNDER SAKER

Min vår blev inte alls som jag tänkt mig. Jag trodde att januari skulle bli min sista omstart och att jag skulle nå min målvikt till sommaren. Nu är sommaren här och jag har inte nått mål, inte halvvägs nej knappt, till första vätskekontrollen -  när jag tittar på siffrorna på vågen, måttbandet, min kondition och mina motionsvanor. Men jag har märkt att det hänt så mycket annat i mitt liv som jag tror är av stor betydelse för att tillslut nå mitt mål.

Jag har börjat förlåta mig själv för att jag ätit mig upp till dagens vikt trots att jag alltid lidit av att vara överviktig och under ett år kämpade stenhårt för att uppnå min målvikt, en vikt jag inte trodde var möjligt för mig eftersom jag alltid sett mig som tjock. Jag nådde den och mådde underbart. Ett tag. Jag börjar nu kunna förstå, acceptera och förlåta varför jag tröstätit mig upp i vikt igen och inte lyckades behålla min underbara lätta vikt.

Jag börjar kunna vara ärlig mot mig själv och andra när det gäller mitt ätbeteende. Jag ljuger inte för mig själv och andra längre om varför jag gått upp i vikt, men jag skäms för mina lögner.

Jag jobbar på att mat ska bli njutning istället för ångest.

Jag har blivit snällare mot min kropp och min själ, vilket gör att jag känner det som angeläget att det ska handla om just hälsa och harmoni. Inte svält, pulverdieter, stenhårda träningsmål, dåligt samvete och ångest. Jag försöker att ha tålamod med mig själv samtidigt som är jag fast beslutsam om att nå mitt mål för jag vet att det är bäst både för kropp o själ.

Dålig dag

Riktigt kämpig dag idag. Var sårbar redan när jag vaknade pga gräl med sambon som urartade på kvällen innan. Han kan verkligen trycka på punkter som sårar. Igår var det min långsamhet. Jag vet att jag är långsam men det är inte mina tankar eller min övriga hjärnverksamhet som är långsam utan min kropp. Jag hatar själv min långsamhet. Jag hatar att vara fånge i min egen kropp. Det fick jag ett tydligt exempel på i dag då jag skulle ut i skogen med kaffe till sambon. Vägen var obefintlig, jag ramlade, halkade fastnade om vart annat. Turen tog mig väldigt lång tid och stål all min Kraft. Sambon hade fått sitt kaffe mycket snabbarevom han själv gått hem o hämtade det . Jag kände mig inte mindre ledsen när han 10 min efter jag börjat gå hemåt bestämde sig för att gå hem. Allt slit ogjort för min del så när jag kom hem ledsen o trött satt han redan hemma. Det kände skit att jag var så envis att jag gick ut, skit att alla mina krafter tog slut på en sådan sak.