SAMMANFATTNING JANUARI

Januari är över för den här gången. Jag har ju beslutat mig för att ha olika fokusområden/utmaningar för varje månad under 2012 och fokus under januari har varit MAT.

Hur har det då gott? Bra tycker jag. Det jag är mest nöjd med är att mitt sockersug avtagit och att jag återtagit kontrollen över mina mattider. Jag äter 5-6 mål per dag på ungefär samma tider varje dag och det är precis så jag måste ha det för att inte äta fel eller få ont i magen. Jag har också kommit igång med frukt och grönsakerna igen, både som en del i mellanmålen och till maten. Jag har i stort sett lyckats avstå helt från mjukt bröd, vilket jag tror är en viktig framgångsfaktor för mig eftersom det är en stor personlig trigger. Det jag hade kunnat göra bättre var att testa fler nya recept till lunch/middag.

När det gäller motion har jag tagit ett bra steg. Mitt gymkort är avslutat. Det dåliga samvetet minskat. Motionen avdramatiserad. Jag har försökt tänka att lite är bättre än inget. Jag har inte heller strävat efter långa pass utan hellre tänkt att jag inte ska tappa motivationen för rörelse. Jag har försökt variera mellan cykling och styrketräning och trots min skräck för halkan tagit en och annan kort stavpromenad på gården.

Mitt viktmål för 2012 är att gå ner 1 kg per månad. Under rivstarten satte jag upp målet att gå ner 3 kg. Det har jag nu uppnått med min viktminskning på 3,2 kg under januari. Jag fortsätter självklart rivstarta trots att målet är uppnått, jag har ju många fler kilo att gå ner.

Utmaningen för februari ska jag klura på lite till men den presenteras under dagen.

NÅGOT PIGGARE

Hjälp vilket bakslag i utbrändheten jag haft de senaste dagarna. Det är konstiga saker som kan utlösa min stresströskel märker jag. Just nu mycket tankar om framtiden. Igår var jag på ett möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Mötet gick inte dåligt men det påverkar mig ändå väldigt negativt. Allt kommer ikapp. Jag har gjort allt hela mitt liv för att slippa sådana möten, när jag nu behöver deras hjälp känns det som ett enormt misslyckande och det som stör mig är att handläggarna verkar tycka att mitt funktionshinder gör det självklart att jag behöver deras hjälp men det är ju inte mitt funktionshinder som lett mig dit utan min utbrändhet som för mig nu är mycket större handikapp än mitt grundfunktionshinder. Just nu tillåter jag mig själv att vara förbannad över det för att det känns som om det aldrig kommer att släppa greppet om mig. Det är lockande att Just nu känns att återvända till mitt gamla jobb på heltid och låtsas att detta aldrig hänt. MEN jag vet ju innerst inne att det inte är något hållbart alternativ.

Idag är tröttheten lite mindre men den inre stressen stor egentligen utan förklaring. Jag höll på att bli tokig när jag skulle handla idag. Det var jättemycket folk, trots att klockan bara var 12. Men jag klarade det och jag har INTE använt ätande som tröst eller stressreducering och det är en superskön framgång. Jag väljer att inte träna idag heller utan jag vilar mig i form inför vägningen imorgon J . Det ska bli spännande eftersom jag denna vecka inte tjuvvägt mig en enda gång.  Det blev inte vila utan det blev cykling!! Jag ändrade mig och kom på att jag skulle testa om min inre stressmotor lugnade sig om jag fick jobba hårt fysiskt och jag tror att det var ett bra val, jag har ju hela kvällen på mig att ligga i sängen och vila.

ATT KOMMA TILLBAKA

Besöket i skogen i tisdags blev som tur var kortvarigt. Upp på hästen igen. Efter inlägget här var jag tillbaka på banan igen. Jag tror faktiskt att det är en av de största förändringarna. Jag gör misstag, erkänner och går vidare. Förhoppningsvis lär jag mig något också genom att se nyktert och reflekterande på "återfallet". Tidigare har jag ältat, ältat, ältat igen och varit väldigt hård och dömande mot mig själv vilket i sin tur har hindrat mig från att fortsätta kämpa med full kraft. Omstarterna har jag dessutom skjutit upp till nästa måndag, nästa månad, nästa höst eller nästa år. Jag tror faktiskt att detta förändrade förhållningsätt kan vara en nyckel till långvarig framgång. Fortsätta harva på, envetet kliva upp på hästen igen även efter den åttionde avkastningen.

MIDJEMÅTTET

Det har ju inte gått så bra för mig rent viktmässigt. 1 kg sedan starten i januari är inte mycket att skryta med, men jag känner ändå att det hänt massor i huvudet och nu upptäckte jag att det hänt lite även i midjan. När jag startade bloggen i januari var mitt midjemått 100 cm - igår var det 93. Jag testade ett par byxor som jag fått till men inte använt för de har inte suttit varken snyggt eller skönt. Ikväll satt de perfekt. Det gjorde mig glad.

På banan igen

Idag blev det en oplanerad sovmorgon. Det var längesedan jag sov såhär länge och jag måste erkänna att det var riktigt skönt. Kanske behövde det efter gårdagens trassel. Jag visste på förhand att den här veckan skulle bli en riktig prövning, jag letar arbetsträningsplats för att komma igång igen efter min sjukskrivning och vill inte arbetsträna där jag har min anställning och det väcker verkligen mycket känslor inom mig som ger sig uttryck i rastlöshet och oro vilket i sin tur gör "behovet" att tröstäta stort. Igår klarade jag inte att stå emot, men idag har det gått bra. Jag har jobbat aktivt med mindfulness mellan samtalen, vilket har fungerat förvånansvärt bra.

I morgon väntar ett nytt besök på arbetsförmedlingen. Min plan är att åka till gymmet före och att handla efteråt, men om jag känner mig för illa till mods struntar jag i handlingen, åker hem och vilar för att handla senare under eftermiddagen.

Jag valde att inte ta promenaden före frukost idag eftersom jag sov så länge, men till min stora glädje kom jag ut på min runda under eftermiddagen. Idag blev det teknikstrul och jag fick starta om tidtagningen efter ca 10 min, men därefter gick jag 2,54 km på 41 min. Idag njöt jag verkligen av promenaden. Förresten, jag går ju med stavar och har sett reklam om BungyPump-stavar. Är det någon av er som har testat?

JAG VANN!!

Ja för det första vann jag över det eländiga ballerinakexet. Det blev en kopp te och ett ägg istället. En av de största skillnaderna mellan den här viktresan jämfört med min förra är att jag nu tvingas omge mig med massa saker som jag inte vill eller ska äta. Min sambo är en större sockerråtta än vad jag varit och han är inte beredd att ändra på det. När jag gick ner i vikt förra gången bodde jag själv och hade därför aldrig sådana saker hemma, inte ens bröd. Så när vänner kom på besök fick de äta mina tillåtna saker. Jag tror detta är både positivt och negativ. Negatiovt för att jag ständigt måste kämpa emot frestelserna. Positivt för jag lär mig förhoppningsvis tackla frestelserna bättre och bättre med tiden. För som jag ser det kommer jag aldrig kunna äta som min sambo igen.

Min andra seger är att jag tillslut kom ut på min promenad trots massa strul, jag övervägde starkt att skjuta upp promenaden till morgondagen ett flertal gånger. Min sambo skulle nämligen hämta en kollega i stan tidigt i morse, när han kom upp hade han väldigt ont i huvudet och bad mig åka till stan istället. Jag ville egentligen inte eftersom jag just då var redo att ge mig ut på min morgonpromenad, hade laddat med en kopp grönt te och bra musik i lurarna. Hur som helst gav jag med mig. Orkade inte argumentera, så jag hällde i mig ett glas naturell yoghurt och åkte till stan. Under bilresan grubblade jag över hur jag skulle göra med promenaden. Klockan hade sprungit iväg. Skulle jag strunta i promenaden, äta frukost före eller ta en kortare promenad. Bestämde mig tillslut för att gå direkt, när jag precis skulle gå slutade min mobil att fungera där jag har musiken och tidtagningen. Ville återigen strunta i promenaden... men...jag vann över mina egna tankar. Jag kom ut, 2,99 km på 51 min. Kortare idag än igår, men när jag kom hem var jag på mycket bättre humör och den försenade morgongröten har nog aldrig smakat så gott.

NJUTER

Ja jag passar på att njuta över att det går neråt med stora kliv - jag vet att det inte varar för evigt :)
Det blev minus ett kilo idag vilket jag är väldigt nöjd med. Idag har jag också tagit ett annat steg, Jag besökte simhallen för att få en rundtur, se om det fungerar med rullstol, det gjorde det så jag anmälde mig till ett pass med "Aqua Zumba" på fredag. Spännande känns det. Veckans uppdrag är därför att hitta en passande baddräkt - mindre kul.

DET HÄNDER SAKER

Min vår blev inte alls som jag tänkt mig. Jag trodde att januari skulle bli min sista omstart och att jag skulle nå min målvikt till sommaren. Nu är sommaren här och jag har inte nått mål, inte halvvägs nej knappt, till första vätskekontrollen -  när jag tittar på siffrorna på vågen, måttbandet, min kondition och mina motionsvanor. Men jag har märkt att det hänt så mycket annat i mitt liv som jag tror är av stor betydelse för att tillslut nå mitt mål.

Jag har börjat förlåta mig själv för att jag ätit mig upp till dagens vikt trots att jag alltid lidit av att vara överviktig och under ett år kämpade stenhårt för att uppnå min målvikt, en vikt jag inte trodde var möjligt för mig eftersom jag alltid sett mig som tjock. Jag nådde den och mådde underbart. Ett tag. Jag börjar nu kunna förstå, acceptera och förlåta varför jag tröstätit mig upp i vikt igen och inte lyckades behålla min underbara lätta vikt.

Jag börjar kunna vara ärlig mot mig själv och andra när det gäller mitt ätbeteende. Jag ljuger inte för mig själv och andra längre om varför jag gått upp i vikt, men jag skäms för mina lögner.

Jag jobbar på att mat ska bli njutning istället för ångest.

Jag har blivit snällare mot min kropp och min själ, vilket gör att jag känner det som angeläget att det ska handla om just hälsa och harmoni. Inte svält, pulverdieter, stenhårda träningsmål, dåligt samvete och ångest. Jag försöker att ha tålamod med mig själv samtidigt som är jag fast beslutsam om att nå mitt mål för jag vet att det är bäst både för kropp o själ.

JAG VANN

Yes JAG gick segrande ur gårdagens strid. Middagen var mycket god och jag vet att den inte hade smakat lika bra om jag låtit suget bli vinnare. Jag överlevde hungerkänslorna, suget och vanan att vilja stoppa något i munnen eller snarare ovanan. Det jobbiga med gårdagen strid är att det inte på något sätt är något som jag kan lägga bakom mig utan det måste vinnas igen och igen och igen. Ja ofta flera gånger om dagen.