HELGENS BAKSLAG

I helgen mådde jag av okänd anledning väldigt dåligt. När jag tänker efter började det efter mitt samtal hos psykologen i torsdags. Samtalen har en tendens att sätta igång tankar som till en början inte alltid är roliga eller är positiva.

På lördagen sov jag längre än vanligt och när jag vaknade kändes allt fel och dagen fylldes av tårar, oro, rastlöshet, frustration och jag spårade ut totalt när det gäller maten. Som tur var hade jag inte så mycket "dåligt" hemma som jag kunde äta, men det var inte bra och det blir självklart en dålig spiral eftersom jag mår dåligt av att spåra ut matmässigt också. Tyvärr lyckades jag inte bryta det på söndagen heller.

Jag känner mig verkligen besviken och arg på mig själv. Jag hade ju skött mig så bra hela veckan, skrivit upp allt och hållit mig till kalorigränsen och jag har ju annat att ta till än mat när jag mår såhär.

Nu idag när jag är tillbaka på banan igen, mår bättre på alla sätt blir jag lite rädd och förundrad över att för drygt tre år sedan mådde jag som jag gjorde i helgen VARJE DAG, inte heller då kunde jag se orsaken till mitt dåliga mående (vilket jag mycket oftare kan idag) och maten var min tröst och avledning.

I morse var som sagt var allt mycket bättre. Det enda smolket i bägaren var vågen och besvikelsen över att ha förstört veckans kämpande. Konstigt nog var vågen snäll. Det blev ett minus på 0,4 kg sedan förra måndagen. Om det resultatet stämmer och ökningen inte kommer senare nu i veckan kom jag väldigt billigt undan.

Slutsatsen jag drar är att jag behöver/vill/måste lära mig att använda mig av mina verktyg när det verkligen är skarpt läge istället för att ta till den enkla, välbekanta men dumma och smärtsamma vägen  - mat.