Lifestory & reaktioner

I dag var det dags för mig att överlämna min första uppgift till min sponsor. Uppgiften bestod i att läsa upp min lifestory som jag försökt skriva ner under de senaste dagarna. Konstig känsla att berätta så ingående för en främling, men ändå en sådan befrielse. Att få berätta om saker jag gjort och varit med om, att berätta om saker som jag skäms för och som ingen vet om och ändå få bekräftelse och få höra att jag inte är ensam är skönt.

Reaktionerna
Mina vänner reagerade inte negativt på att jag hade med mig matlåda i fredags. När jag tackade ja till inbjudan skrev jag att jag tar med mig matlåda för att jag ändrat min kost. Det blev inget trugande eller frågande då. När jag kom dit var de nyfikna på vad det var för diet och hur jag åt. Jag valde att inte säga sockerberonde utan jag pratade mer om att jag ville komma ur den onda cirkeln med alldeles för mycket socker och att jag inte klarat att begränsa det på egen hand och därför sökt hjälp och ska utesluta allt socker och spannmål.

Jag känner mig inte riktigt redo för att komma ut som sockerberonde. Men efter jul ska jag till föräldrarna och då måste jag nog vara helt ärlig. Rädd för hur de ska ta det. Ännu en diet? Nytt viktminskningsprojekt? Modegrej? Påhitt? Överdrift? Eller bara acceptera och förstå?