Idag har det varit svårt. De inbokade patienterna kom inte på jobbet och jag började känna mig stressad och uttråkad på samma gång det väckte suget. Ville bara gå hem och vila. - vila inte äta :) det kanske finns hopp om att jag också ska kunna lära mig nya associationer. Känslorna har också varit utanpå skinnet. Jag har flera gånger låst in mig på toaletten för att få gråta en liten stund. Läget är oförändrat för min vän som ligger i respirator. Jag känner mig naken och ensam när jag inte inte längre har maten som tröst. Trots att dagen varit tung är jag tacksam för att jag äntligen påbörjat det som för mig känns som den viktiga, riktiga resan.18 dagar utan socker, mjöl, mjölk och felaktigt ätbeteende det är stort.
Det är inte stort. Det är jättestort. Fantastiskt!
SvaraRaderaDu klarar det här.
Jag hoppas att din vän snart kan andas på egen hand.
Jag kan bara hålla med ovanstående, det är fantastiskt bra gjort av dig!
SvaraRaderaFör varje dag som du kan undvika ett, för dig, felaktigt ätbeteende så har du vunnit en seger.
Så tråkigt när en vän blir allvarligt sjuk. Jag hoppas att det går bra för henne/honom.
Du är sååå himla duktig!
SvaraRadera