I morgon ska jag lämna över en uppgift som jag arbetat med den senaste veckan. Uppgiften handlar om konflikter, bitterhet och rädslor. Varje gång jag tittar på det jag skrivit får jag en klump i magen och en knut i halsen. Förmodligen ett tecken på att det är bra att få ur mig det. Jag har iaf kommit fram till en sak och det är att bitterhet inte är varken, behagligt, smickrande eller nyttigt. Jag gillar inte den sidan hos mig själv som jag nu ser att jag har ganska mycket av även om jag utåt visar upp en positiv attityd.
Jag tror att det kan vara bra att få ur sig det. Jag har varit otroligt bitter, och är det fortfarande om sanningen ska fram men mycket mindre nu. Jag köpte en bok och skrev ner allt helt utan ordning, sen stängde jag boken. Det blev faktiskt lättare efteråt. Hoppas uppgiften gör att du kan få bort lite av känslan och lämna plats åt trevligare känslor.
SvaraRaderaKan du ge ett exempel på vad du menar med att du är bitter? Är inte riktigt familjär med känslan. Man brukar säga att gamla gubbar och tanter kan vara bittra, på att det inte blev som de tänkt sig, att de inte fick/tog chansen, att de känner sig missförstådda och liksom avundsjuka retroaktivt. Är det så du menar? Jag är nog en udda sort, som nästan alltid gillar läget, eller åtminstone inte klandrar någon annan. Jag ser aldrig bakåt, mer än för att lära mig inte göra om misstag. Alla beslut jag tar, tas efter det jag vet just då. Det är en häftig resa du gör!
SvaraRaderaGottnyttårkram, Pernilla be
Det vore jätteintressant om du vill utvecka tankarna!
SvaraRaderaJag känner t.ex en kvinna som är bitter på rätt mycket. Men det handlar oftast om att hon hakar upp sig på hur andra beter sig, t.ex att de inte erbjuder sig att hjälpa till.
Sedan finns det ju en del bittra föräldrar som gärna vräker ur sig ett "efter allt som jag har gjort för dig..."