Jag arbetar på fjärde våningen ca 50 trappsteg upp. Jag försöker (när jag inte behöver rullstolen) ha som vana att ta trappan trots att det är ganska ansträngande för mig. Man ska ju inte underskatta vardagsmotionen. I går när jag kom upp för trappan stod en kollega och väntade på hissen för att åka ner. Innan han sa hej sa han "oj" högt för sig själv. När jag gått förbi något andfådd vände han sig om och sa. "Vad duktig du är som kämpar på med trapporna. Det är jobbigt för dig va?" "Ja det känns" svarade jag. Jag såg sedan honom ta trapporna istället för hissen.
Strålande! Han fick sig nog en tankeställare där!
SvaraRaderaPå mitt jobb hittar folk på alla möjliga ursäkter redan upp och ner till andra våningen där jag sitter, jag tar trapporna sgs jämt.