Äntligen till beslut och handling

Ni som läser bloggen ibland vet att jag funderat ett tag på hur jag ska ha det med min träning. Har ett gymkort som ligger och tickar pengar och jag har inte fått till det med träningen efter jag börjat arbetsträna. Trodde innan att det skulle bli enklare då eftersom jag då var i stan regelbundet. Men så har det alltså inte blivit. Arbetsträning och handel är just nu nog.

Jag jobbar ju också på att acceptera och ta hänsyn till mitt funktionshinder. En konkret konsekvens av funktionshindret är att allt fysiskt jag ska göra med kroppen tar minst dubbelt så lång tid som för en person utan funktionshinder. Ombyte och förflyttningar är sådan exempel, vilket gör ett gymbesök mycket energi och tidskrävande. Men jag gillar egentligen att vara på gymmet, blir peppad av atmosfären. Men om jag inte kommer dit gör det ju ingen nytta.

Under lång tid befann jag mig i ett funderarvakum där jag varken var på gymmet eller tränade hemma.

De senaste veckorna har jag dock tränat regelbundet hemma och det har fungerat ok.

Igår beslöt jag mig för att säga upp mitt gymkort. Idag gick jag till gymmet för att med viss tvekan genomföra beslutet.

Målet med detta kanske låter omvänt men det är alltså mer träning och inte mindre. Att träningen ska bli mer lättillgänglig och därför lättare att få till. Jag vill få till korta effektiva pass ofta.