Idag fick jag några jobbiga grejer gjorda som länge skjutits på framtiden. När jag gjorde dem hade jag följande inre dialog:
- När jag gjort det här är jag vård lite godis.
- En liten chokladbit gör inget.
- Vad spelar viktminskningen för roll i jämförelse med det här problemet?
- Jag ska ju inte äta godis.
- Jag kan köpa en lightläsk.
- Något på mcdonalds.
- Jag ska äta middag när jag kommer hem.
- Ja kan köpa en tidning.
För en gång skull hade jag den inre dialogen under kontroll. Jag var medveten o närvarande. Kanske börjar mindfulnessovningarna ge resultat i vardagen, när det är skarpt läge. Jag åkte alltså hem utan att äta eller dricka något i bilen, utan tidning eller andra inköp men det här fick mig att fundera på varför detta behov av yttre belöningar. Tillfredsställelsen över att ha fått något överstökat eller att ha uppnått ett mål borde vara mer än gott nog. Jag har ju själv bestämt att jag vill förbättra min hälsa, något jag verkligen vill. Jag vet att det kräver att jag gör saker och att jag avstår från saker för att jag på längre sikt ska uppnå mitt mål som kommer att ge mig tillfredställelse av stora mått. Det gäller bara att minnas detta inför varje väl jag gör för att också bli nöjd med den inre tillfredsställelse när jag gjort små framsteg o tagit beslut som leder mig mot något större.
Vi är uppfostrade så. Ät upp så får du något gott. Gör det här så får du en peng. Vi ger våra barn en kaka när de är ledsna, chips när vi ska mysa. Vi dricker vin efter en jobbig arbetsvecka, osv. Det sitter hårt, och det kallas automatiska tankar. Det enda man kan göra är att ifrågasätta dessa tankar, precis som du gjorde, och då hejdar man sig i tid. Varför måste vi alltid fika när vi träffar våra vänner? Jag springer hellre ihop med mina vänner :)
SvaraRaderaMvh, Pernilla be
Jag har också haft dessa tankar.Att belöna och trösta oss med att stoppa något i munnen är, som Pernilla skriver, något vi är uppvuxna med. Tänk bara napp, eller tumme, vi fick i munnen så fort vi var ledsna.
SvaraRaderaJag har testar att skriva ner belöningar när jag kommer till delmål, t.ex en dag på SPA etc, men har insett att tillfredställelsen att ha nått målet är belöning nog.
Nästan så att jag ryser när jag läser detta (jag kanske framstår som världens Drama Queen eller älskare av superlativ men det är jag inte, jag är ytterst balanserad...), det är så intressant. Att stoppa saker i mun och innebörden av detta är jag fullt på det klara med, men jag köper tidningar. Som belöning. Inte oändligt antal för de flesta tycker jag är rent usla, men det finns en känsla av att belöna mig efter/inför det ena eller det andra och då blir det ibland ät- eller drickbart eller ren och skär lyxkonsumtion. Ibland tänker jag att jag är en vuxen kvinna och att jag gott och väl har råd till det mesta jag vill, men det är ändå frågon om något slags belöning/kompensation.
SvaraRaderaDetta tåls verkligen att fundera på.