torsdag 19 april 2012

Mat som försoningsgåva

Som ni vet sedan tidigare är min sambo inte inne på hälsospåret. Vi har ganska många konflikter om mat.

Jag står oftast för inköpen av mat och vanliga förbrukningsvaror. Jag handlar ca 90 % av gångerna och det sker då på stormarknaden i staden där jag arbetar. När sambon handlar, handlar han utan att titta i kylen vad som finns och vad som kan tänkas behövas i måltidsväg. Han handlar det där extra för en kväll och det görs i närbutiken. Smörgåspålägg. Godis. Chips och liknande. Lyxet eller guldkanten.

Han vet mycket väl om min önskan att äta hälsosamt.

Ikväll kom han hem med en smörgåstårta, ostbågar till mig och chips till honom. Gaaah känner jag bara för jag lyckades inte spela glad och det gör honom ledsen för han vill muntra upp mig och tycker att vi behöver lite roligt. Han blir sur och tycker att det inte går att göra mig glad. Jag känner bara mig uppgiven för hur många gånger ska jag behöva förklara.

Varför ska mat alltid vara det som piggar upp och sätter guldkant?? Tänk om han kunde köpa en tidning, en blomma eller bara föreslå en promenad eller extra lång pratstund. För jag vill bli glad, vill inte vara otacksam, långsint eller svår att sluta fred med.

PS. Jag har inte ätit varken smörgåstårta eller ostbågar DS.

3 kommentarer:

  1. Min man kan göra samma sak, komma hem med choklad för att jag varit så duktig och inte ätit på ett tag. Tanken är ju bra men det blir så fel. Sist tog jag upp det med honom och nu är han helt med på banan, han åt inte ens sin födelsedagsbakelse innan jag gått och lagt mig för han ville inte att jag skulle bli sugen. Det hade han inte behövt men jag är glad att han stöttar mig.
    Har du tagit upp det med din sambo och sagt att du skulle uppskatta nåt annat istället? Ibland fattar de ju inte, så det kanske inte räcker med att förklara helheten. Ibland behöver de detaljstyrning ;)

    SvaraRadera
  2. Han lär sig så småningom, kanske. Karlar är lite tröga. Min sambo köper hem massor till sig själv som jag inte ska äta, och jag äter det inte heller. Huset är fullt av bullar och godis, men så länge jag inte slarvar med att äta regelbundet, och äter tillräckligt, så går det bra. Tala om för din man vad han ska köpa, dvs vad du kan äta. Tex vaniljkesella och bär, eller färsk ananas, eller ngt annat nyttigt och lite lyxigt.

    kram, pernilla be

    SvaraRadera
  3. Som jag nämnde påminner sambon din om min man. Jag pratade mycket med honom om min önskan om ett hälsosammare liv. Till en början ville jag bara utesluta honom och strunta i honom men då blev det bara värre så jag beslutade mig för att bjuda in honom i mitt viktliv. Till helgen lagade jag efterrätter som jag vill äta och jag talade om vad maten innehöll och allt. Nu när han själv kommit till insikt att han inte vill leva kring och för "lyxen" med mat har han nytta av det faktum att jag bjöd in honom i min kamp.

    Visa att det finns alternativ och prata om din känslor och tankar kring hans beteende och hur det påverkar dig och hur det skulle kunna vara istället.

    SvaraRadera