eller iaf mina tankar, oro eller det som tynger mig. På oren svenska känner jag för att springa skiten ur mig. Det är inte mycket jag sörjer med mitt funktionshinder men två kanske banala saker är att kunna sitta på huk för det skulle underlätta grymt mycket när jag fotograferar, som är ett stort intresse för mig. Det andra är att kunna springa, ta mig fram snabbt, snabbt få upp pulsen, bli riktigt trött och känna adrenalinet spruta.
Idag har varit en hemsk dag rent humörmässigt och en snabb löptur om bara så runt huset hade inte suttit fel. Åh andra sidan är jag inte säker på att jag hade tagit mig för det heller. Jag blir så trött på mig själv när jag blir såhär rastlös som jag varit idag, när tårarna ligger o trycker och klumpen i halsen är hård. Varför kan jag inte bara acceptera känslorna, vila i dem eller göra något konstruktivt, göra något som jag vet att jag brukar må bra av istället för att fladdra runt eller bli handlingsförlamad. Först nu - 19.00 satt jag på en låt jag gillar och började skriva här i bloggen. Om jag gjort det tidigare hade kanske dagen blivit en annan. Jag har nu språket för att sätta ord på känslorna i kropp och själ och jag har olika redskap att ta till. Hur lång tid ska det ta innan jag börjar göra detta snabbare, koppla ihop dem och ta kontroll?!?
Maten har inte blivit bra alls varken igår eller idag. Igår var jag på utflykt. Hade med mig bananer o mandlar, vilket jag åt, men mot mot kvällen hamnade vi på en pizzeria. Ett framsteg var dock att jag delade en pizza.
MATINTAG LÖRDAG
7.00 Havregrynsgröt, te med mjölk
10.00 1 Banan, vatten
14.00 10 Mandlar
16.00 1/2 Pizza
19.00 Te med mjölk
22.00 Wienerbröd (tröstmat)
MATINTAG SÖNDAG
9.00 Wienerbröd te med mjölk (tröstmat)
10.00 Ljust bröd med mjukost (tröst, rastlöshet)
14.00 2 grillade korvar med bröd senap o ketchup, cola (skit samma)
17.00 Ljust bröd med mjukost (tröst, rastlöshet)
Men vet ni nu är det nya tag igen, nu har jag kontroll, ingen mer skit. Kommande veckan väntar förändringar i träningsschemat jag har nu klarat minst tre powerwalks i tre veckor, nu ska jag byta ut en powerwalk mot två gympass i veckan. De följande tre veckorna ska bestå av två powerwalks och två styrketräningspass på gymmet.
Ja, nu är det nya tag som gäller! Jag är med dig!
SvaraRaderaDe där matintagen som beror på tröst och rastlöshet måste vi bli av med (jag har samma problem). Tillsammans fixar vi detta!
kram kram
Varför gör vi så här? Jag gör det också även om det kanske inte är för att trösta direkt, men av andra känslomässiga skäl. Problemet med detta med känslor och mat är ju att det inte gör minsta nytta! Möjligen under några sekunder, men vad är väl det värt?
SvaraRaderaJag har funderat på att sätta ihop en visionboard. Jag har inte gjort det förut, men kanske är det värt att testa? Jag fick hjälp med att lägga upp affirmationer i karriärsyfte för fem år sedan och döm om min förvåning när jag ett år senare insåg att jag befann mig i exakt det sammanhang jag affirmerat om, till och med arbetsrummet jag fantiserat om blev exakt sådant. Man kan nog styra sina handlingar rätt bra med sina tankar, för vad är det väl annars som styr våra handlingar? Kanske kan en visionboard hjälpa en att hålla fast vid fattade beslut och det man önskar uppnå?
På't igen bara! Jag berättade för dottern idag om den här bloggaren som jag är så imponerad av och den bloggaren är du.