...att minnas hur skönt det är med frisk luft och en promenad.
Idag kom jag på mig själv att tänka att i vår ska jag ut och gå. Sedan kom tanken varför inte gå nu? Det är januari men det är varken halt eller snöigt idag. Det är verkligen tydligt hur jag tänker allt eller inget och att jag inte kan gå idag för att jag kanske inte kan gå i morgon. Varför inte istället utnyttja tillfället även om det inte garanterar någon ihållande trend.
Varje minut av motion är värdefull och jag ska försöka variera träningsform och träningstid utifrån den aktuella situationen istället för utifrån hur det borde vara. Idag blev det iaf 30 min stavgång, det kanske det inte blir i morgon men då kan jag välja att göra något annat.
Just det!!! Även 15-minuterspass kan resultera i flera timmars träning på en vecka! Det är INTE allt-eller-inget som gäller!
SvaraRaderaSv. Jo! Inte så att jag är rädd för mörkret, men jag är livrädd att stuka fotlederna (gjorde två sjujädra vurpor inom en vecka för ett par år sedan och det tar ju sådan tid innan det läker helt. Och ONT gör det också, flera förbipasserande personer trodde jag fått en infarkt när jag slet upp stukningen andra gången på en ojämn trottoar!).
SvaraRaderaInte heller hittade jag på någon vettig ficklampa heller, men nu hade jag ju bestämt mig så det hela fick ju bli medelst hasning. :)
Känner verkligen igen mig... ska nog ta mig en vända på fikapausen idag :) 10 minuter är mer än inget.
SvaraRadera